Aftonbladet – 16 juni 1853, sida 2

Kungiiga Operan. Ännu en bland den dramatiska musikens märkvärdigaste produkter har åter upplefvat på vår scen: Friskytteti, denne Titan, som tillkämpade sn fader odödligheten och sjelf fortlefver i evig ungdom. Weber har här gifvit en äkta tysk folksaga i äkta romantisk anda; genast i början försätter han oss i Harzwalds eller Riezengebirges fantastiska verld, der det friska jägarlifvet bildar en herrlig kontrast med det vilda trlleriet, den renaste oskuld med det djupaste förderf,. En rik uppfinning, ett sällsynt välde öfver rytmen, öfver instrumenternas alla effekter, gåfvo Weber medlen till taflaris fulländning, om man ock ej alldeles kan frikänna bans styl från maner. Verkets helt och hållet nationella anda försvårar mycket dess förplantande på främmande jordmån, och gör enligt vår tanka nästan omöjligt för icke-tyska artister att återgifva det med fullt genuin färg. Icke dessmindre är Friskytten att räkna bland de operor, som på sednare tiden gifvits ganska lyckligt i afseende på utförandets värma och ensemble. M:lle Michal gaf Agathas parti med lika mycken energi, som sannt musikalisk uppfattning. Här och der förmärktes en viss benägenhet för en något för hög intonation, hvilket förhållande en sångerska med m:lle M:s förmåga dock lätt bör kunna afbjelpa. Slut-allegrot i den stora arian lyckades henne synnerligen väl, hvaremot vi i bönen uti samma nummer skulle örskat något mera sostenuto, äfvensom en lång appoggiatur i stället för den korta. För öfrigt skulle denna scen vinna i effekt, om gardinen för balkongen ej förrän under nämnde aria undandroges. — Mille Fundin vann såsom Anna mycket bifall, och hon erhåller det aldrig oförtjetit. Den pikanta subtetter är eljest icke hennes fack och blef det ej heller i går; men hon tillfredsställde genom nätt och smakfullt utförande af partiet, genom ett ständigt fasthållande af rollen, sådan hon uppfattat den. — Max är ett af ht Strandbergs lyckligare partier, det han gifver med en naturlig känsla, om ock ej just i dess egna romantiska anda. Berömvärd är hans sång uti arian i första akten och Je båda terzetterna; dock vore en finare nyansering att önska, t. ex. i den andra terzettens andantesats, der: hans mellanstämma är nog stark. — Hr Walin utvecklar mycken dramatisk sanning och konseqvens i sin uppfattning af Kaspars parti, och äfven hans maskering är ganska lyckad. Hvad Körerna beträffar, vilja vi anmärka exekntionen af-jägarsången i-sista akten, såsom förtjent af en grundlig reform. — Operans tempi träffades väl, doek-synes skrattkören kunna vidtåla ett närmande till det tempo, som skrattande personer i allmänhet pläga välja för sitt förehafvande. —ppye HORGE De i dag ankomna posteina gå till den 13 dennes. Rörande timmermannen Hansens förut om