Aftonbladet – 15 juni 1853, sida 2

les dess (sista) guvernör, utvaldes (1820) Sinapore till engelsk koloni; det förklarades för friharn med stora lättnader för kolonisters bosättande och handelns bedrifvande, hvaraf följden var, att redan 1822 invånarnes antal uppsteg till 10,000 och 1835 till öfver 57,000. Först kring 1836 började emellertid den omkringliggande marken af den temligen stora ö, hvarpå staden är anlagd, att odlas; och nu breda sig der yppiga plantager af nästan alla Ostindiens och dess öars dyrbara produkter, och präktiga landsvägar genomkorsa det för ej längesedan alldeles vilda landet, ehuru ännu i dag tigrar ymnigt husera i busksnåren kring plantagerna, göra trakten särdeles osäker att bevandra och nära nog dagligen gripa något rof, vanligen någon svartmuskig malaj. Engelsmännen hafva således äfven här gripit tag om en af de stora pulsådror, hvari verldshandelns lifssaft cirkulerar, och är demna besittning för dem och för herraväldet öfver hela det omgifvande grannskapet af ostindiska kolonier i och för sig och de fördelar sjelfva platsen erbjuder såsom hamn af synnerlig vigt. Men är Singapore en ovärderlig punkt mellan Vestoch Ost-Asien, Europa och Kina, så hafva engelsmännen dyrt köpt densamma, genom att i traktaten med Holland 1824, mot erhållandet af rätten till det redan i faktisk besittning tagna Singapore-landet, förbinda sig att afstå alla besittningar på Su matra och rätten att anlägga kolonier eller sluta trastater på hvarje ö, som ligger söder om Singapore-sundet, hvarigenom de uteslutit sig från all delaktighet i egandet af Borneo, Banca, Sumatra, Flores, nästan hela Celebes och andra af dessa så rika och yppiga ögrupper mellan Stilla och Indiska oceanerna. Det skulle visserligen tyckas som borde Singapores klimat, till följe af läget så nära eqvatorn, vara odrägligt hett och ohelsosamt;