Aftonbladet – 14 juni 1853, sida 2

omständighet vore ensam för sig tillräcklig att ådraga den nya regleringen af riksarkivet en viss uppmärksamhet... Den är likväl hvarken det enda, eller ens det mest märkvärdiga uti behandlingen. af detta verks angelägenheter under hr Nordströms styrelse. Då vi numera omsider lyckats från ecklesiastikdepartementet erhålla fullständiga och behörigen vidimerade afskrifter af de handlingar, som höra till den af hr Nordström föreslagna nya regleringen och de i sammanhang dermed gjorda utnämningarne, skola vi derföre i en följande artikel återkomma till en närmare belysning af detta ärende med ledning af sjelfva handlingarne. Det skall deraf bland annat visa sig, att hr Nordström, ej mindre såsom riksarkivarie, än såsom kanslerssekreterare, förstår att tillvälla sig en makt och en myndighet, som ingalunda tillkommer hans tjenst; att han vid behandlingen af sitt egentliga embetsverks angelägenheter, likasom vid behandlingen af universiteternas, än smyger föredraganden enskildt i handen framställningar, som borde på embetsväg ingifvas, och som denne sedan har den artigheten att utan anmärkning föredraga för kooungen, än åter afsigtligt undanhåller regeringen kännedom om sådana handlingar, som ovilkorligen borde höra till målens fullständiga pröfning; samt att han både i det ena och det andra afseendet har den lyckan att å föredragandens och regeringens sida mötas af den mest förekommande undergifvenhet.