Aftonbladet – 14 juni 1853, sida 2

Landtbruk. Om Gräsmasken. sEn olycka kommer sällan ensamn. Den stränga torkan hindrar ej allenast gräs och säd att växa, den gynnar äfven utvecklingen af de insekter och larver hvilka förstöra våra grödor. En sådan insektlarv, hvilken i åtskilliga delar af Sverige ej sällan anställer betydliga härjningar på ängarne, är den ifrågavarande gräsmasken. Den är larven af en insekt, af entomologerna benämnd Noctua graminis, Gräsfly. Larven eller masken är brun eller grå; längs efter ryggen löpa 3 ljusare ränder, hufvudet är mörkgrått med 6 svarta strimmor. Maskens längd är, fullväxt, nära två tum. Det är en ganska seg och elastisk mask, som derföre icke lätt förstöres åf yttre våld. Den förekommer hufvudsakligen i Norden, såsom i Sverige, Norge, norra Tyskland och Skottland — ja äfven på Grönland. Han uppträder stundom i stort antal, och kan då på en natt förstöra flera tunnland gräs. — Ehuru utrustad med förmåga att afbita de starkaste strån, håller han sig dock hvfvudsakligen till de mjuka gräsen, och han angriper derföre icke gerna de med timotheigräs besådda gräslindorna. De medel man uppgifvit att förstöra honom eller begränsa hans härjningar, äro ganska många. Vi skola här upptaga de vigtigaste, och detta så mycket mera, som icke hvarje medel är öfverallt användbart eller tillgängligt. j ;, Det bästa är tvifvelsutan att sätta fältet under vatten; men då det just är på torra ängar som gräsmasken ymnigast förekommer, är detta medel sällan användbart. Dernäst synes följande förfaringssätt vara att rekommendera: Så snart masken visar sig, undersökes noga vidden af det fält som deraf är angripet. Denna del hvarå skörden i alla fall är förlorad, måste man uppoffra för att rädda det öfriga. Fältet kringdikas genast, ett stycke utanför maskens härjningsgräns. Ar det fast jord, så göres diket med lodräta väggar, och behöfver då ej vara mer än en fot djupt. Är jordmånen lös sand, så måste väggarna af diket få den lutning, som hvarje praktisk landtman vet vara nödig, om de icke genast skola nedrasa. Att såsom man föreslagit ytterligare gräfva djupa hål i bottnen på diket, må väl vara nyttigt, men medförer stora svårigheter i utförandet. Vida lättare och lika verksamt är att med en jernstör göra små men djupa hål i dikesbottnen på omkring två fots afstånd emellan hvarje, ty sedan magskarne gjort ett eller par fåfänga försök att klättra uppföre dikets sidor, så börja de röra sig längs efter diket, och nedfalla då i hålen, som sedan betäckas med jord och tilltrampas. Ar belägenheten sädan att vatten kan insläppas i dikena, så är detta naturligtvis ännu bättre. Vid dikningen kastas jorden åt den sidan som är från det angripna fältet. Så snart fältet blifvit kringdikadt afslås det gräs som ännu derpå kan finnas, samt torkas och bortföres så snart som möjligt. — Derefter släppas svin och fjäderfä på fältet, hvilka med största begärlighet förtära masken. Infinna sig kråkor och kajor på fältet, böra de lemnas ostörda, ty deras ärende är just detsamma. — Hvad svinen beträffar, så behöfver man ej frukta att de skola böka upp jorden, och således förstöra ängen för ett kommande år; de göra det ej, så länge de finna mask, och böra ej qvarlemnas Bedan de utfört sitt rensningsarbete. Man har äfven, såsom det påstås, med framgång påfört myrstack; men då detta svårligen kan ske till så stor mängd, att myrorna kunna förstöra masken, synes myrstack, om den utströs i en rand rundt omkring det angripna fältet, snarare vara att anse såsom ett slags stängsel eller barriere, hvilken maskarne icke