Aftonbladet – 11 juni 1853, sida 3

ånyo oroad af mormonernas ankomst och ett år sednare af de europåer som guldet lockat till Kalifornien; men hans hydda och hans jordstycke blefvo åtminstone respekterade. Denna historia som det dragit min reskamrat mycken tid att berätta, hade fört oss ända till portarne af Puebla de San Jos. Sedan vi inträdt i denna stad, öfverenskommo vi om en mötesplats för morgondagen, och derpå gick hvar och en åt sitt håll och till sina affärer. Jag begaf mig genast till den mexikanare som jag hade rädfrågat, innan jag företog min stora björnjagt, och jag berättade honom mitt bedröfliga äfventyr. Då ni förlorat er bössan, sade han, kan ni taga min i stället. Detta olyckliga försök får icke nedslå er; ni måste nödvändigt ännu en gång pröfva lyckan., Jag var föga böjd att följa detta råd, och dessutom skulle jag aldrig återvändt till skogen, förrän jag gjort mig oigenkänlig i min motståndares ögon; antingen skulle jag ha iklädt mig en mask eller åtminstone lätit afklippa mitt skägg. — Men fy då! Hvem frågade nu efter eländiga femton hundra francs, köpesumman för en björn, då jag om några dagar skulle finna mig midt ibland klippor genomdragna af guldådror, och färdig kanske att i ett enda drag skapa min lycka! — Också syntes mig aldrig en natt så omätligt lång som den hvilken föregick min tillämnade afresa. Morgonrodnaden hade knappast färgat himmelen förrän jag inträdde i min reskamrats tält; men bittra upptäckt! Jag fann honom blixt full. Jag väntade tåligt några timmar i hopp att jag småningom skulle få se honom återvinna styrka och förstånd. Ack! Jag såg snart att jag gagnlöst spillde min tid. Den olycklige, omringad af en tät bataljon bränvinsbuteljer, återkom icke väl till sans förr än