Aftonbladet – 11 juni 1853, sida 2

bosatta i missionernas grannskap och att de oeqvämare och i mera öfverflöd funno sina ifsförnödenheter, då de egnade sig åt missjonernas lätta och uppfriskande arbeten, än 1å de sökte dem i jagtens osäkra och farliga näringsfång. Oaktadt indianernas lägre intelligens icke alltid tillät dem att fatta religionens mysterier, lyckades munkarne att visa dem dess förnämsta sanningar; de bemödade sig framförallt att inplanta hos dem den moraliska instinkten och smaken för arbete. Deras förhållande till nfödingarne var helt faderligt; de behandlade hvarandra ömsesidigt som fäder och söner. Men sedan de missioner zom de uppfört med sina egna händer och de bjordar som de sammanbragt genom sin egen omsorg blifvit sköflade och förstörda af mexikanska agenter och de dessutom måste uthärda dessas dåliga behandling, insågo infödingarne först rätt hvad de förlorat med dessa fromma männers administration, som visste att förena välvilja med ordning och allvar och ständigt vid behof voro färdiga att gifva dem hjelp och tröst.: Man kan lätt förstå efter de detaljer som jag lånat från denne berömde resande, att min nye bekante, sedan han en gång upptäckt en dylik oas och lärt sig uppskatta den, icke mer ville lemna den. Hela hans lif skulle ha förflutit der, om icke Mexikos oberoende hade kommit helt hastigt och förändrat Kaliforniens utseende. Då ett stort antal andlige vägrade att svärja trohet åt den nya styrelsen, måste de öfvergifva sina platser, och dessas rikedom blef mexikanarens rof. Min ex-vilde blef då bortjagad från den terrain som missionärerna afstått åt honom, och då han såg sig på väg att återföras i slafveri, beslöt han att fly till sitt fordna hem, dalen Talares. Men efter sin treåriga vistelse vid