Aftonbladet – 10 juni 1853, sida 3

han helt. hastigt. upptäckte mig, rakt till trädet hvari jag var uppkrupen.. Anseende det utan tvifvel för svagt att bära honom, gjorde han inga försök att uppstiga deri, utan företog-sig att rista. det så våldsamt ätt jag trodde han skulle upprycka det med. rötterna. Öfverraskad och skrämd hade jag endast tid att klänga mig fast vid grenarnes Olyckligtvis föll vid den rörelse jag gjorde bössan till marken.-; Björnen kastadessig öfver den, bröt den i stycken som ett halmstrå och återvände sedan till. min: stackars ek som. jag tryckte mellan. mina armar med en skeppsbrutens förtviflade energi. Han började att ånyo ruska på trädet,och med sådan styrka att jag hörde rötterna braka. Men slutligen såg han, att han ej skulle lyckas att få mig falla, eller också bade smärtan af hans sår lindrat sig; alltnog, han återvände till sin råbock, fattade den och aflägsnade sig med långsamma steg. Björnen hade gifvit mig alltför många prof på sin intelligens för att jag icke skulle frukta en list af honom, Jag aktade mig derföre att alltför snart lemna mitt löfklädda fängelse, och väntade tåligt att ett mindre farligt tillfälle skulle yppa sig. Jag förbidade sedan en half timme ett sådant, då jag ändtligen upptäckte min plumpe motståndare vandra på mer än en fjerdedels mils afstånd uppför bergssluttningen. Jag gled genast till marken och lemnande rensel, matförråd och hängmatta på platsen, sprang jag af alla mina krafter tills ag kom ut på slätten, Der, helt flämtande, nelt törskräckt för min egen skugga för vinlens sus, för ljudet af mina egna steg, stannade jag och satte mig för att herta anlan. (Forts.) — Öfver Panamanäset har på de två sednaste ären skickats öfver 50 millioner dollars i guldtoft från Californien till England.