Aftonbladet – 10 juni 1853, sida 2

lenna helt hastigt sammankrympte och jag ann mig innesluten af denna omiätliga hop af oredpanniga djur, hvilkas vrede, mer och mer etad af den röda ylleblus jag bar, gaf sig uft i förskräckliga bölningar. Förlamad, icke vetande hvad jag skulle föetaga mig, böll jag på att afstå åt dem det klädesplagg som orsakade deras vrede; men ag besinnade i tid att nätterna voro kalla och att jag icke hade någon drägt, hvarmed jag kunde ersätta den uppoffrade; dessutom återkom småningom mitt mod och jag rodnade att ens ett ögonblick ha tänkt på att ge vika för oskäliga djur och afkläda mig i deras sällskap. Hvem vet huru långt en dylik eftergift kunnat föra mig, och om jag icke, sedan jag afstått till dem min blus, äfven måst afstå min skjorta och mina -pantalonger? Jag tog då ånyo min tillflykt till det medel som en gång förr lyckats mig: Jag afsköt för dk dra gången min bössa, och lyckades, tac vare detta skott att befria mig från min oroande omgifning, och framkom utan vidare motgångar till Mexikanaren Sanchez rancho. Så snart som denne hederlige man upptäckt mig kom han mig till mötes och helsade mig med dessa rörande ord: pVar välkommen, det är Gud -som hitsändt erl!p Sedan tog han mig vid handen och förde mig till sin familj, som emottog mig på det vänligaste sätt. Man mötte mig väl med den utmötta spanska välkomsthelsningen: rHela huset står till er disposition,. — Men denna gång var det icke tomma ord; jag såg dem praktiskt besannade. Hog dessa hederliga menniskor fann jag den gästfrihet som jag dittills blott känt till namnet, också helsade jag med glädje dess sublima närvaro. Efter middagen slogo vi oss alla ned kring en vidlyftig eldstad, och en af Sanchez döttrar satte sig att sjunga, i det hon ackompag