Aftonbladet – 10 juni 1853, sida 2

er kan jag icke en dag längre fördröja min afresa från Kalifornien. . Sagdt och gjordt! Jag försåg mig så snart som möjligt med en bössa, en jagtknif, en hängmatta, och gaf mig genast på jagt efter mina sexhundra piaster. . Närmast San-Francisco mäste jag passera öfver en sandig mark, hvari jag nedsjönk i hvarje ögonblick med halfva kroppen; hvarje af mina steg gjorde ett hål, hvarifrån jag hade all möda i verlden att resa mig. Efter att i nära två timmar varit upptagen af den angenäma sysselsättningen att vexelvis begrafva mig och uppstå igen, anlände jag omsider till missionen San-Francisco, fullt besluten att icke fortsätta min väg förrän jag förskaffat mig ett par styltor. Jag befriades lyckligtvis från denna omsorg genom jordmånens beskaftenhet, som ifrån denna punkt blef fast, -eå att man kunde gå nästan lika bra som på hvarje annan mark. Snart uppnådde Jag en dal, hvari mer än tio tusen bufflar uppehöllo sig. Asynen af dessa djur, bland hvilka jag nödvändigt måste framtåga, förskräckte mig ett. ögonblick; men som jag icke hade en annan väg att välja, vågade jag mig framåt, i det jag höll mig så mycket sora möjligt i trädens grannskap, räknande på att i händelse af olycka taga min tillflykt i deras kronor. Då bufflarne märkte mig, gjorde flera af dem vänskapsfulla rörelser med hufvudet, och några kommo till och med emot mig. Icke vetande huru jag skulle undvika denna deras alltför älskvörda enträgenhet, föll jag på iden att afskjuta min bössa. Vid bullret af skottet. spridde djuren, sig åt höger och venster och lemnade mig en bred väg, som Jag skyndade mig att begagna; men knappt hade jag tagit tre eller fyra steg midt i den stora cirkel som öppnade sig omkring mig, förrän