Aftonbladet – 8 juni 1853, sida 3

Jag har ofta tänkt det,, stammade Paul; och hvarje gång du upprepade: jag vill vara oberoende! tycktes det mig som du sade: Jag vill lefva för mig sjelf, för mig ensamt och ha rätt emot den öfriga verlden. Men om jag då skulle sagt dig denna min tanke, skulle du trott att jag satte mig emot att göra som du ville.n vÄlskade, älskade Pauli, utropade Jean och tryckte sin bror i sina armar, huru skall jag någonsin kunna godtgöra allt det onda jag gjort dig? Ack! hvarför kan jag ej.med uppoffringen af mitt lif återge dig åt våra anhöriga! .. . Min Gud! har du då ej förbarmande med den ångerfulle syndaren? Han hade knappast hunnit utsäga dessa ord, då ett doft återskall af ett kanonskott hördes på afstånd. Paul slog häftigt upp ögonen. Hörde du, bror ? frågade han. Hvad?) Hör då... . Ater ljöd ett kanonskott. Ett kanonskott ! utropade Jean Franqois och flög upp från marken, strålande af fröjd. En seglare, bror Paul! Han hörde ej vidare och störtade ut. Ett skepp för fulla segel närmade sig verkligen, och syntes styra rakt mot ön. En ögonblioklig tanke flög genom Frangois ginne: han fattade en eldbrand, och springande till en lund af förtorkade träd som reste sig längst upp på höjden, antände han dem. Snart såg han flamman, uppjagad at vinden, sprida sig i rökhvirflar omkring de