Aftonbladet – 7 juni 1853, sida 2

VID PEDAGOGISKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE D. 1 JUNI. IH. I afseende på den sanitära sidan af frågan, så har en af våra utmärktare läkare, professorn och medicinalrädet Berg, nyligen derpä fästat allmänhetens uppmärksamhet. I företalet till första häftet af sina Kliniska föreläsningar i barnsjukdomarne, yttrar han, ehuruväl blott i förbigående, enär han haft sitt hufvudsakliga ögonmärke blott på de späda barnens helsovärd, följande ord, som icke kurna annat än allvarligt bebjertas: En skildring af det sätt, hvarpå hos oss skolan uppfattat och utfört sitt stora kall, att till kropp och själ harmoniskt utbilda och för allmänt väl fruktbargöra de dyrbara skatter, som folket ät dess värd anförtrott, skulle säkerligen erbjuda ytterst lärorika bäde ljusoch skuggbilder, bland hvilka läkaren, dä han med tillfredsställelse ser gymnastiken införd och lekstunder medgifna m. m., deremot mäste djupt beklaga andra tecken, att helsovårdsomtankan på detta oraräde dock alltför listet synes hafva betänkt sitt dryga ansvar, till bevis hvarför bland mycket annat här endast må nämnas den alltför vanliga och kännbara bristen på frisk luft och tillräckligt utrymme i våra skol-lägenheter, ej sällan till en grad, som pätagligen hos barnet redan kort tid efter inträdet i skolan bleker rosorna på kinderna och förslappar all spänstighet i kroppskraft och lynnpe., Att för öfrigt ämnets utomordentliga vigt börjat mer och mer inses, ej blott at skollärare och läkare, utan äfven af andra, visar sig af ätskilliga glädjande tecken; och det är så mycket tacksammare att behandla denna fräga, som det är väl bekant, att man på mer än ett häll är allvarsamt sysselsatt med åtgärder till förbättring. Jag kan, med afseende härpå, ieke underläta att äfven citera de varma ord, med hvilka den i. Maria församling nedsatta skolbyggnadskommitten (sammansatt af hr fabrikör Almgren, br riksantiqvarien Hildebrand och hr assessoren Montelius) slutar sitt utlåtande (af Mars månad år 1852). Kommitterade — heter det — föreställa sig visserligen att i frågan, huru de öfverklagade olägenheterna lämpligast skola afbjelpas, skiljaktiga äsigter kunna yppas; men kommitterade hoppas äfven, det behofvet att anskaffa mera ändamälsenliga skolrum, i stället för de nuvarande tränga och osunda, skall enhälligt inses och bebjertas. För denna förboppning herata kommitterade ett kraftigt stöd i de glädjande förebud, som visade sig äsockenstämman den 23 Nov. De bland församlingens medlemmar, hvilkas barn nu i skolan njuta undervis;ning eller vänta att derstädes blifva intagne, hörai ,naturens egen röst en mäktig förespräkare i förevarande för barnens väl särdeles vigtiga angelägen.het. Och äfven de, som icke sjelfva äga barn, eller redan fulländat deras uppfostran, skola säkerligen i allmänhet vara benägne att lemna bidrag till det synnerligen maktpåliggande ändamälet. Vi stå salla i mer eller mindre skuld för den bildning vi sjelfva i yngre är erhållit. En sådan skuld kan icke annorlunda ätergäldas än genom vära omsorger för det uppväxande slägtet. Undervisningen? skör,dar kunna icke utsås och bringas till mognad utan sstora ansträngningar hos bäde lärjungar och lärare. Dertill tagas alla deras krafter i anspråk. Men dessa krafters naturliga utveckling och vidmäkthäl,lande kan vädlig! motverkas af fysiska hinder, Vill ,man ändamälsenligt värda en dyrbar och omtyckt planta, ställer man den icke gerna i mörker och qvaf atmosfer. Barnen äro de dyrbaraste, de herr