Aftonbladet – 6 juni 1853, sida 3

i fråga varande torfven nätt och jemnt förmå att under sin egen förbränning förfiygtiga det vatten den innehåller, och torfvens utvecklade värme skulle genom valtengasen öfverflyttas på ugnen och kokkärlen, hvarvid onekligen kommer väl till pass, att vattengasen hat mycket större värmeledande förmåga än den atmosferiska luften. Men om kokning och bakning skall kunnel ske uti den ifrågavarande ugnens muffel, får sannolikt antagas att den utvecklade vatitengaser äger 200 grad. värme. Som nu vatten vid öfvergång till vattengss binder 540 värmeenheter, sä skulle för åstadkommandet af 2001) grader ånga åtgå 740 värmeenheter, d. v.:s. att endast 20,, — !0., verksam effekt erhålles af den förbrända torfven, och detta derför, att man vill begagna vattengasen som värmande medium, eller derför att man fått det mot all erfarenhet stridande infallet, att nyttja våt torf. 3 ; Hade man deremot förut bekostat lufttorkning af den använda torfren, så skulle allå 740) värmeenheterna blifvit till nytta för ugnens uppvärmning, d. v. s. gifvit en effekt 3,7 gånger större än nu kan bli fallet, och derjemte hade man besparat balfva transportkostnaden, enär torf med 60 proc. vatten vä-l ger jemnt dubbelt så mycket söm vanlig lufttorr torf med 20 proc. vatten, men med likal stor verklig torfhalt som den förstnämnda. Resultatet blir alltså att man kan på ungefär antaga, att af bränntorf med 60 proc. vattenhalt erfordras 2 X 3,1— 7,4 gånger så stor vigt, som af vanlig Jufttozr torf med. 20 proc. vattenhalt. Försigtigtvis omnämner ej berättelsen huru mycket torf som i dygnet åtgår, men väl att elden måste underhällas hela dygnet om, och spjellet derför ej fullkomligt stängas! För öfrigt ansåg hr v. S. ugnens form vara på det hela lämplig, men tadlade att muffeln (kokoch bakrurmmet) var gjordt af det minst värmeledande ämne som kunde utfinnas. Man kan dock föreställa sig hvilken ofantlig åtgång af bränsle som genom detta förfaringssätt måste uppstå. Det uppgifves att 4 timmars eldning erfordras för att bringa ugnen till kokvärme, hvaremot genom ofta förnyad erfarenhet styrke, att uti en på ungefär samma id konstruerad 1gn, men försedd med jernmuffel och eldad med orrt bränsle, kokvärme kan fås på en tid af omkring 10 minuter. Ville man för uppvärmning af rum, kokning och bakning använda, bränntorf, så ansåg ir v. S. att både beräkning och afgjord erarenhet styrka dertill, att nyttja lufttorr torf, men att deni den ryska berättelsen beskrifna ugnen rätt väl kan passa, så vida man utbyter tegelmuffeln mot en dylik af tackjern, samt illställer så, att muftelns tak samt öfriga rörsängar kunna behörigen sotas och rengöras från af draget uppförd aska. Hr v. Scheeles åsigt understöddes af flera, som i ämnet yttrade sig, och antogs såsoml akademiens egen tanka. Hr baron Th. Gyllenkrook på Oby, vidl: Wexiö, hade till akaderoien ingsändt åtskilliga prof på finare korgmakeriarbeten, förfärdigade af torparne och deras barn vid nämnde egendom, och hvilket befanns af så vacker beskaffenhet och förfärdigadt med så fulländad konstfärdighet, att det fullkomligen kunde uthålla jemnförelsen med de vackraste utländska arbeten af samma slag, som hit införas. den profven åtföljande skrifvelsen hade hr baron G. redogjort för sättet hvarpå det lyckats honom att införa denna nyttiga binäring. Då mamsell Louise Granberg för några är sedan (1847) i Kronobergs län lemnade unlervisning i dubbelspinning , undervisade hon ifven på lediga stunder i korgflätning, såsom en nyttig binäring för allmogen. Seden frih. 3. vunnit kännedom härom, hade m:ll Granerg på begäran undervisat en af hans torpare, och då denne hemkommit bade frih. G. örskaffat honom goda modeller ifrån utlandet, ill föresyn. Sedan nämnde person under ett ire tid öfvat sig i yrket och hunnit förvärfva nödig skicklighet, lät frih. G. honom deri indervisa 12 gossar. Deras arbete blef naurligtvis till en början dåligt, men inköptes let oaktadt af frih. G., för att uppmuntra deas flit — ehuru till nedsatt pris — och då sossarne nu sågo, att de genom sitt arbete unde förtjena något, så steg fliten och konstdigheten allt mera, så att de nu kunna fullt fla med de tyska korgarbeten, som årligen mängd ingändas till Sverige. Korgtillverkningen vid Öby drifves nu i törre skala, så att barnen nedsända korgbeten i parti till Skåne och närgränsande vrovinser, der de med lätthet afsättas. Genom lenna biförtjenst har deras ekonomiska ställning förbättrats, hvilket bland annat synes af leras sparbanksböcker; men hvad som är vida rigtigare, de hafva blifvit flitiga och beskediga under det att den dagliga sysselsättningen flägsnar alla de anledningar till mindre godt ippförande, som sysslolösheten så lätt raedörer. Men icke nog härmed: för att ytterligare nföra en nyttig binäring i orten har frih, G. rån Nerike förskriltvit en skicklig nubbsmed, som lärt en mängd fattiga gossar att smida wubb af flera dimensioner, Äfven detta försök lyckades fullkomligt: Laromästaren återvände i förliden Oktober nånad, och sedan dess hafva gossarne påle gen hand och för egen räkning fortsatt smi-, let. — Allmogen i orten har fattat sördeles) örtroende till denna näringsgren, så att tilllf fåren skola flera smedjor uppbyggas, då dejs edan inöfvade gossarne komma att lemna indervisning i konsten. Akademien beslutade att skrifvelse medl; örklaring af hennes tillfredsställelse skulle till rih. G. afgå, jemte trenne af akademienslv nindre minnespenningar i silfver, för att af I r friherren utdelas till trenne af de korg-! rbetare, som han deraf ansåg vara mest förjente. l r I son RÄTnRAÅNGSoch POLISSAEER.