Aftonbladet – 6 juni 1853, sida 3

förbiser man, eller lätsar man förbise, att Nidhögg Iatter och gnager roten, förtager safterna, kommer växtkraften att förtvina och gör alla arbeten ofvan -ljord fåfänga. Och en sädan Nidhögg är det, som, Jutrustad med tusende armar och tusende gifttänder, arbetar på sitt olycksbringande verk i kvarje mer elller mindre felaktig organisation af ungdomens uppfostran. Betrakta vi uppfostringens område, så få vi en ytI Iterligare anledning att tillämpa och ännu vidare ut-Isträcka den ofvanför citerade anmärkningen af GulliIvers resor. Ty då hvarje djur visar sig i en ytterllig grad mänt om att hälla sina ungar snygga och rena och att, så läng? dessa ännu äro i behof af nägon föräldravård, omsorgsfulit söka frän dem afvända Ihvarje fara, hvarje menligt inflytande, sä är det menlniskan ensam förbebållet att, äfven ofta der man minst borde vänta det, ej blott tilläta sina barn att ) sölas i smuts och omgifvas af otrefnad, utan äfven, mäbgen gäng, att utsättas för hvad man rent af kan kalla en systematisk tortyr — allt detta visserligen licke med afsigt, men i följd af tanklöshet eller ett förvändt förnuftets bruk. Ibland mängden af hit höIrande fakta mä det blott tillätas mig att anföra: huru Jen del vilda folkslag hafva för sed att sammantrycka ,)de späda barnens hufvuden mellan bräder, för att derät ge den form, som deras skönhetssinne föreIskrifver; — huru Kinesen sätter den unga flickans fötÅter i press, för att ät dem vinna en onaturlig liten-Ihet, och på ett sätt att göra fötternas bruk för hela tllifvet nära omöjligt; — huru bland oss sjelfva en: .Jännu ömtäligare del af den uppvexande flickans kropp ,Jinklämmes uti detta afskyvärda tortyrmedel, som heIter snörlif och planchett och som, för fördelen att Iforma qvinnokroppen tvärtemot naturens och allt -Isannt skönhetssinnes föreskrifter, utan allt tvifvel är! tlen af de kraftigast medverkande orsakerna till vära . Ibättre qvinnors så olyckliga och dock sä vanliga fysiska svaghet, ej mindre än dertill att så mänga ibland dem få köpa modersnamnet med fortfarandel sjuklighet, ja väl ofta med döden; — slutligen huru, likaledes bland oss, som äro så stolta i besittningen af det 19:de ärhundradets bildning, barn af båda könen under hela sin uppvext dagligen hällas instängda i fuktiga, mörka, otrefliga, osunda skolrum, derifrån de medföra — med lika mycken säkerhet som de inhemtade kunskaperna — ohelsa, liknöjdhet, slöhet,l eller, i bästa fall, minskad kroppshelsa och minskad; , I själsspänstighet. Frägan, huru i det här nämnda hänseendet, eller i slafseende på skolhusens beskaffenhet och materiela, yttre och inre, utstyrsel, alla de fordringar må uppfyllas, hvilka föreskrifvas, ej mindre af en skyldig omtanke om lärjungarnes fysiska helsa, än af undervisningens ech disciplinens behof, har under förliden vinter utgjort ett af öfverläggningsämnena inom Pe-. dagogiska Föreningen; och med anledning af de diskussioner, som öfver detta ämne blifvit förda, samt! med betraktande, ä ena sidan, af denna saks utomordentliga vigt och betydelse, och, å andra sidan, af; Ide väsentliga brister, som i verkligheten förefinnas i anordningen säväl af sjelfva skolhusen som af skol-I materielen, har Föreningen ansett skäl vara förhan.jden att fästa allmänhetens uppmärksamhet på ämnet genom en adress, hvilken blifvit oftentliggjord genom tidningspressen ), och hvaraf hufvudinnehället är: I 1) Att skolrummen alltför ofta äro, i förhällande till de uti dem sammanförda lärjungarnes antal, min-. dre-rymliga än en skyldig omtanka för lärjungarnes fysiska välbefinnande föreskrifver. 2) Att till följd häraf, eller af bristen på luftvexlingsmedel, eller af bäda delarne, lärjungarnes helsa svärligen kan, hvad mertalet skolor beträftar, undgåj latt lida genom deras vistelse i en osund luft under; len större del af dagen. ; ) 3) Att, oaktadt den anmärkta saknaden af luftyex-. Iling, skolrummen icke desto mindre ofta äro om vintern dragiga och kalla. 4) Att en alltför vanlig brist på nödiga samlingsrum, kapprum och täckta lekplatser deis förorsakar, latt smuts och orenlighet indragas i-skolsalarne till en Imyckenhet, som ej blott är i högsta grad motbjudanIdde, utan äfven kraftigt bidrager till luftens ytterligare förskämmande, dels äfven lägger ett stort hinder i vägen för upprätthällande af god ordning inom skolan. 5) Att skolrummens inredning och utstyrsel, som I visserligen aldrig bör eller behöfver vara annat än tarflig, likväl ofta alltför bjert afsicker mot hvad i detta hänseende äfven tarfliga föräldrars barn äro vane att se i hemmet, och att häraf hos lärjungarne alstras en missaktning för skolrummet, som endasti. alliför lätt urartar till missaktning för sjelfva skol-l arbetet. 6) Att saknaden af tjenliga gärdsrum och öppia lekplatser icke allenast lägger hinder i vägen för den Ikroppsrörelse i friska luiten under fristunderna, som, ; jaä väderleken det tilläter, är så önskvärd för lärjungarpes kroppsutveckling, utan ock är i högsta grad. Jmenlig för upprätthällande af god ordning utom skoan. , j Å TT CC Er RA 8 FF OM 7) Att de brukliga skolbänkarne och skolborden dels Itvinga lärjuogarne att intaga en för deras belsa skadllig kroppsställning, dels äfven äro både otjenliga raed) afseende pä sjelfva skolarbetet och i högsta grad hinIderliga för vidmakthällandet af ordning och skick linom skolan. 8) Att de nämnda orsakerna, nemligen lärjungar-: Ines missaktning för skolrummet samt den otrefnad, som de ovilkorligen, medvetet eller omedvetet, möste erfara af att vistas i ett rum och under omständigj E E ; heter af ofvanförmälde beskaftenhet, i ganska vä-! Isentlig män bidraga att befordra en viss råhet i se-! I der, hvartill äfven lärjungar, som i hemmen äro del! mest sedliga, alltför ofta röja benägenhet; så snart. I de trädt inom skolans dörrar. ; 9) Att följaktligen skolan, på grund äfven af blotta i de anförda materiela bristfälligheterna, icke kan, så Isom vederborde, uppfylla sin bestämmelse i afseende ! Ipå undervisningen och ännu mindre i afseende pä be-! främjandet af ordningssinne och goda seder. 10) Att de anmärkta olägenheterna ganska vanligt Joch allmänt förekomma på skolens alla grader, ifrån Joch med folkskolorna ända till de högsta, och ati desamma, i följd af deras högst menliga inflytande på Iskolarbetet, äro synrerligen förtjente af resp. skolI styrelsers, föräldrars och lärares uppmärksamhet och Initiska omtanka till ästadkommande af förbättring. Hvad jag här gär att anföra, är i kufvudsaken enjdast ämnadt att utgöra nägra kommentarier till föreIstäende adress; och om:det genom tydliga och cbestridliga fakta kan ädagaläggas, att hvarje ord i denna adress är fullt befogadt, så torde det böra medgifvas, att den förhandenvarande frögan förtjenar en hög grad af uppmärksamhet, ja mer än någon annan skolfråga. Man mä strida om företrädet af den s. k. i gamla eller nya netoden, om det relativa värdet af klassiska språken och realier; — hufvudsakligare än ; j Tbäda delarne mäste det dock vara, att skolan ätminIstone ej är af sådan beskaftenhet, att hon genom sjelfva sin materiela inrättning nödvändigt undergräfver och förslöar lärjungarnes bäde kroppsoch själskrafter. 1) Se Aftonbladet N:o 10, för den 14 Jan. d. å. Bee ; Landtbruk. 1 1 I Kongl. Landibruks-Akademiens sammankomst den 7 Maj. 7 Med förbigående af K. M:ts nåd. skrifvelser till akademien, äfvensom af valen till 1leIdamöterm. m. om hvilka allmänheten redan blifvit genom tidningarne underrättad, få vi i