Aftonbladet – 6 juni 1853, sida 3

AT AB MR telserna från Konstantinopel af den 20 Maj. Det af stormakternas representanter gemensamt gjorda bemedlingsförsöket har icke haft något resultat. Ett rykte gick den 20 i Konstantinopel att furst Menschikoff ämnade att afresa om nat-l ten till den 21. En depesch öfver Wien upplyser att fursten den 22 afrest till Odessa. Sådant är alltså för oss den orientaliska frågans utseende för närvarande. Monitören tillägger (jag afskrifver ordagrannt): Oaktadt dessa underrättelser kan man svårligen föreställa sig att fiendtligheter skulle blifva en följd utaf afbrottet i de diplomatiska förbindelserna mellan Ryssland och Porten. Vi hafva garantier derför å ena sidan i Petersburgska kabinettets vishet och de försäkringar det ännu helt nyligen gifvit alla Enropas hof, å den andra sidan folkrätten hvilken icke såsom krigsorsak anser vägran att uppfylla ett yrkande af medgifter och fördelar, som icke äro betingade af föregående fördrag. Dessa tvenne skäl, sammanlagda med hvad vi ofvanföre sagt om att stormakterna ända hittills tyckas vilja handla i öfverensstämmelse , gifva all anledning att tro att diplomatien skall lyckag lösa denna förveckling. Det var en tid då man aldrig trodde på freden. Nu tror man ej mer på kriget, och hvad som länder vårt sekel till ära, man tror på fördrag, man tror på rättigheter, man tror på allmänna opinionen, på den allmänna civilisationens inflytande. Detta är framför allt hvad som är lugnande. Utsigten att få England, Frankrike, Preussen — och hvarföre icke äfven Österrike — emot sig är utan tvifvel ganska väl lämpad att hejda ryska ambassadören, men å andra sidan är det då lätt för Rysslands äregirighet att hinna till Bosforen, eller till och med till Dardanellerna, för Frankrike och England, att det åtminstone tål att tänka på saken. . Dessutom är tillfället ej alldeles ogynnsamt, då man kan misstänka att England icke har till franska regeringen allt förtroende man kan tänka sig; och finns det utan förtroende någon verklig öfverensstämmelse? Med undantag af den orientaliska frågan,l befinna vi oss i det vanliga lugnet. Det slags sjelfständighet, som lagstiftande kåren ådagalade vid diskuterandet af de sednaste lagförslagen, har under några dagar en smula äterlifvat den politiska andan. Hrrl Flavignys och Montalemberts tal ha varit mycket eftersökta. Den förstnämnde företog sig att skingra förtjusningen öfver jemnvigten i budgeten. Den sistnämnde protesterade mot! de dekreter som beröfvat den orleanska fa-l miljen dess egendom. Båda riktade mot re-: geringen dessa kritiska slängar, i hvilka vårj! ( j i oppositionsanda finner ett så stort nöje. Hr Flavigny har med sitt sammetslena språk slingrat sig undan hvarje afbrott från presidenten Billaults sida. Hr de Montalembert, som är! långt ifrån att vara lika smidig, blef icke all-l deles lika lycklig. Men Montalembert begärde! troligen ingenting bättre än att blifva afbruten, och det enda hr Billault vann derpå var att, han gaf talaren anledning till några hvassal. personliga epigrammer. Så t. ex. uraktlät hr Montalembert icke att påminna hr Billaultom den förbindelse han stått i till hertigen af Aumale såzom dennes advokat. Denne furstes, tillade hr de Montalembert, var ganska nöjd, med er, hr president, och jag förmodar att: äfven ni hade skäl att vara belåten med ho-! nom., — Af br Billault påmind derom, att dekreterna om orleanska egendomen voro la-! gar, och att han borde respektera dem, sva! rade talaren att han icke kände någon lagi, emot rätivisan. För öfrigt säges lagstiftande kåren ha varit ganska missnöjd öfver presidentens afbrott och på ett ganska tydligt sätt ådagalagt sin smak för tribunens frihet och känslan för sin rätt i detta afseende. Appellationsdomstolen har bekräftat det hufvudsakliga af första instansens utslag beträffande brefhemligheten. Appellationsdomstolen har med några juridiska restriktioner erkänt polisprefektene rätt att seqvestrera bref på posten. De dömde skola sannolikt fullfölja saken ho3 kassationsdomstolen. Skall högsta domstoleng kriminalkammare bekräta appellationsdomstolens satser? Man tviflar derpå, men kassationsdomstolen kasserar och dömer icke. Saken återförvisas då till en provinsdomstol. Det är sannolikt att brefhemligheten dervid ännu en gång skall förlora sin process. Affiren återkommer då till kassationgedomstolen, gom afkunnar sitt utslag i pleno-session af de förenade kamrarne, ty sådan är den lagliga marschen. Hvad skall dervid beslutas af de förenade kamrarne under hr Troplongs presidium? Om man proponerade mig ett vad, så skulle jag för min del icke vilja hålla mycket på brefhemlighetens seger. Se der, min herre, de ämnen som för närvarande sysselsätta oss. Man skulle möjligen kunna föröka listan med borden, som fortfara att vända sig i afvaktan på att de skola börja tala, och med hyrorna, som fortfara att stiga. Eijest ingenting. — Jag ämnar endera dagen sända er en liten litteraturöfversigt. Ni blir deraf i tillfälle att se det litteraturen, några stora arbeten undantagne, icke är synnerligen rikare än politiken. 4. H. ————— —va— H:r SILJESTRÖMS FÖREDRAG VID PEDAGoGIsKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE Ds 1 JUNI.