Aftonbladet – 4 juni 1853, sida 3

,Gud förlåte mig, han talar fransyskala ut: ropade Paul, tillintetgjord af häpnad. Ja, jag fransyskals svarade lifligt. chefer och slog sig på bröstet. ;. fransyskaj -Danieln, upprepade han; Ovå, Daniels som Paul och Johan sägo på hvarandra, utan att förstå hvad han ville säga dem; det behöfdes långa förklaringar af vildarnes höfding för att han skulle kunna göra sig beriplig. Slutligen trodde de sig förstå att en ansysk matros, vid namn Daniel, för längesedan landstigit på ön; att ban ingått i förbund med negerstammen, hvilken han gjort stora tjenster och hvars öfverhufvud han slutligen blifvit, och att den som .nu talade till dem vore hans gon och efterträdare. Ovå tillade, att den Store Anden hade bevisat caroucaerne en synnerlig nåd, emedan han återigen skickat dem tvenne hvita bröder, som skulle lära dem många. nya. saker och hjelpa dem att besegra deras fiender. Han vände sig derpå till qvinnorna och gaf dem sina befaliningar; desga utgingo. och inkommo efter en kort stund, bärande med sig mattor, dem de utbredde på marken och korgar gjorda af pumpor, fyllda med rostadt kött, frukt och stekt fisä? ; Bröderna sägo på hvarandra och voro villrådiga om de skulle våga smaka den erbjudna måltiden. Åt fanders med. daggen!, utropade Jean Francois. Om vi begifva oss af nu genast eller en stund härefter, — det kan just vara detsamma; mäster Floch skall i alla händelser prygla upp oss: således Jåt oss stanna; ett tillfälle att få spisa middag med negrer erbjuds ej alla dagar. De satte sig, i följd af detta beslut, på den plats man anvisade dem, och. började att äta! med lustigt mods