sig eller vända åter till stranden, men jiunar de ännu hunno fatta ett beslut, hördes ett skril på blott några stegs afstånd från dem, och de varseblefvo en ung negerqvinna som höll et barn vid handen. Hela hennes klädnad bes. stod af-en kort kjortel af bomullstyg och skodon gjorda af läderremmar, konstmessigt sammanflätade. I hvarje hennes näsborr hängde en liten ring; ett stort halsband af åtskilligs fruktkärnor och armband af fjädrar fullbordade hennes klädsel. Det rop hon.uppgaf då hon fick se de båda fremlingarne, framkallades mera af förvåning än af rädsla; ty, då hon såg dem stå der: orörliga, närmade hon sig skyndsamt, och talande till dem på ett för dem okändt men lent språk, fattade hon deras händer och lade dem på sitt hufvud. Francois hade gerna sett att han kunnat förstå och svara henne; men allt hvad han kunde göra var att han tog barnet, som hon nedsatt på marken, och kysste det. Derpå förde hon bröderna till sin hydda. Emellertid hade hennes rop blifvit hördt i de andra byddorna; de båda bröderna blefvo snart omringade af flera qvinnor som: betraktade: dem med förvåning. Paul och Frangois erforo en sällsam förvåning blandad med nyfikenhet; men hvad som synnerhet väckte deras förundran, var att de 3j sågo en enda karl. De fingo snart förklaing på denna egenhet, då de i detsamma nörde bortom dslen ett starkt buller. Stamnens krigare återkommo?från jagten. Chefen som män vnderrättat, kom. genast lerpå in i hyddan. De båda bröderna reste ig, ovissa om-hvad som förestod dem; men le lemnades ej länge i denna sin ovisshet, y närmande tig dem, med en: hand utsträckt aot höjden och den andra på bröstet, uttaade vilden med osäker hväsande stämma några xd, dem de trodde sig förstå.