Aftonbladet – 4 juni 1853, sida 2

ingar alls ingen vilja. Marsvin skall nog förlara den saken tydligare för dig under det an kär dig föra svabben.s Detta första samtal betog Jean Frangois n god del af den förtrollning som fängslat ans sinnen i fråga om sjölifvets behag; men aan hade ej hunnit långt än. Först och främst dröjde ej sjösjukan att yröfva honom; men huru svåra än hans egna ch brodrens lidanden: voro, så brydde sig ngen om dem: Endast Marsvin kom två, tre sånger om dagen att lossa litet på deras hängmattor, så att de riktigt skulle känna skeppets slingring, och att tillbjuda dem en fläskvit hvars blotta lukt ännu mera ökade deras 1väljningar. . Andtligen på tredje dygnet stillade sig sjösjukan och de kunde åter, komma upp på däck. De promenerade der en stund fram och tillaka, då mäster Floch varseblef dero och skynlade sig till dem. Är Hvad gör ni bär, edra eländiga krabbor ? sade han i vred ton. Vi hemta frisk luftv, svarade Jean Frangois. På akterdäck ? sOch hvarför inte?s Hvarför inte bortbytingar? Emedan du sndast är en sjömansvalp och det:här begrier du är officerarnes promenadplats. Jag visste inte det.. Fram i stäfven, edra lättingar! Fram i stöfven, om ni ej vill att jag skall låta er känna å vinden i stormärsen., De båda bröderna lydde ehuru motvilligt och gingo att sätta sig vid ankarspelet. Om vi skulle ta oss lite mat, bror? sade Paul efter ett ögonblicks tystnad; vi ha ju fastat i trenne dagar, och:jag känner mig nära att: förgås af hunger., 7 Låt :088 ätar, inföll Jean Frangois. a Men när de inställde sig vid batteriet; sva