JEAN FRANCOIS. DEN OBEROENDE. NOVELL år EMILE SOUVESTRE. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKAN. (Forts. från gårdagsbl.) Den unge skolgossen talade -om sin lifliga önskan att få komma till sjös och herr Duro chers motvilja att ingå på hans önskningar. Marsvin (det var skeppsgossens tillnamn) skulle just förklara honom sättet att få sin vilja fram trots farbrodrens vägran, då man kom att tillsäga gossamne, det måltiden var i ordnisg. Då man uppsteg från bordet, kom en officer: orm bord, medförande depescher till kapten Livel; de innehöllo att han genast skulle lyfta ankar, på det att han skulle kunna vara utom skärgården innan nattens inbrott. Vid denna nyhet skyndade gästerna sig att taga farväl, och man lösgjorde i största hast alla. skeppsbätarne, för att sätta dem i land. Paul och Jean ämnade just gå ner i befälhafvarens slup, då Marsvin gaf dem ett tecken. Ha ni lust att hala an -bolinan med oss? frågade han skolgossarne. EF Vinst ha vi dets, svarade Jean Francois. EBestämdt?a Bestämdt. : : ; Välan då, kryp ner i batteriet och göm er akom skeppakistorna ! EbMen om man söker 088? Var lugn; jag ansvarar för saken. E Båda bröderna sågo på hvarandra;:, det in trädde ett ögonblicks tvekan. Men Jean Fran? gois .var, såsom ofvanföre. yttrats, en beslutfam gosse; som. ej gerna öfvergat em fattad föresats.