Aftonbladet – 3 juni 1853, sida 3

Hyad behagas? utbrast kapten Livel. Det är ett elakt påhitt af den der tokenx, afbröt herr Durocher förlägen, ,; Lilla Paul kan bestyrka om det;är sannt. Det är sannt, upprepade den puckelryggige. Kapten Livel, som i början visade sig litet stucken, utbrast nu i ett gapskratt, Nåväl då, sade han, ,jag märker att vi sjömän ej äro bättre anskrifna bland lagkarlar, än de äro hos oss. Lika mot lika; dessutom, hvar och en för sitt -yrke. Men om ni händelsevis en gång skulle tycka att:den der gossen besitter tillräckligt många dåliga egenskaper för att duga till sjöman, så skicka honom till mig, och jag skall åtaga mig hans uppfostran till sjös. Tillsägelsen att middagen var serverad afbröt samtalet, och en gång till bords, talade man om andra ämnen. Kapten Livel hade färdats vidt omkring och kunde omtala hvad han sett. Han berättade med en träffande originalitet en mängd komiska eller rysliga tilldragelser, hvari han varit hjelten. Jean-Frangois glömde att äta och vågade knappt andas. Då han sedermera om qvällen befann sig. ensam med sin bror, talade han ej om annat än lyckan att få resa och se sig om i verlden, och om det beslut han tagit att omfatta första tillfälle som erbjöd sig att på främmande kuster och bölja söka äfventyr. Lilla Paul instämde i allt, för att göra ett snart slut på brodrens meddelanden, så att han gedan kunde få sofva i fred. Emellertid hade herr Durogher icke glömt den hotelse han gifvit de båda gossarne. Redan följande dagen blefvo de inläste uti ett enstaka rum, hvarifrån de endast utsläpptes för att gå i skolan, och dit de sedan återinfördes så snart läsningen var slutad. Sex dagar förgipgo sålunda i ett fullkom