Aftonbladet – 3 juni 1853, sida 3

. Äh! vi hitta väl på någon utväga, svarade Jean Frangois. Han hade knappast utsagt dessa ord, då dörren öppnades, och hr Durocher inträdde åtföljd af kapten Livel. Se så, raskt gossar,, ropade denne sednare, på med nya kläderna och helgdagshatten! Jag tar er med mig om bord.n De båda bröderna stodo häpna. Kapten Livel, som afseglar i morgon med fregatten, har bjudit oss på middagp, återtoj berr Durocher; bhan önskade att ni skulle komma med, och jag har gifvit vika för hans önskan, men så mycket ni vet, man kryper i kurran igen när man kommer hem.s Jag begriper saken! utbrast Jean Francois å han sedermera befann sig ensam med sin bror. Någon hade fått lof vara hemma för att vakta på oss, och nu taga de oss hellre med för att sjelfva kunna få komma om bord; det kan man kalla en egennyttig efterlåtenhet; men lika godt, det kanske kommer oss till pass detta.n Tvenne skeppsbåtar väntade de inbjudna på utsatt ställe, och inom mindre än en halftim-me uppnådde de fregatten, Kapten Livel hade anstaltat om ett präktigt emottagande, besättningen var i helgdagskläder, däcket var xenspoladt, och på akterdäck hade man uppsatt ett: tält, under hvilket bordet stod dukat. Båda bröderna voro alldeles i sjunde him-. len. De började genast att.sno ikring på fare tyget, mönstrande allt med HKflig nyfikenhet. å de närmade sig backen, befann Jean: Francois sig plötsligt ansigte mot ansigte med: samma skeppsgosse, som han några dagar förut: försökt att ge en lektion i artighet, Denne: igenkände också Jean Frangois och syntes litet: förlägen, men Francois belsade skrattande på: bonom, och de började samtala, (Forts.)