Aftonbladet – 3 juni 1853, sida 2

—gV eV uti att följa honom öfverallt, såsom soldaten följer sin general. De voro på wäg till närmaste skola och väntade att timman skulle slå. RNA Med ens: reste Jean Francois sig höftigt upp, gaf till ett högt rop och utsträckte handen emot stranden: ; Se, Paul lillan, utropade han, sinstruktionskorvetten gör sig segelfärdig.--: Skeppet som skolgossen visade på, lyftade ock verkligen ankar; rår och mastkorgar voro beklädda med sjöskolans elever. et ena seglet hissades efter det andra; de började ifyllas af en frisk vind från öppna sjön, och snart flög skeppet öfver böljan med hafsfågelns lätthet och fart. Af alla skådespel, som egna sig att intressera menniskosinnet, finns det väl måhända intet, hvilket kan jemföras med åsynen af ett Wyg, som manövrerar i öppna sjön för en sem vind och med nationalflaggan i mast boben. De mest snabba och omvexlande språng af ext häst vid en snabblöpning kunna I en gånyv gifva ettbegrepp om denna skynd. samhet i rörelser, om detta koketteri 1 lätt slingring, ej heller om detta egensinniga behag i fråga om lydnads Ett skepp är ej en machin at tivamer, segelduk oc tågvirke, som man kan tro -dåman ser det orörligt ligga i hamn, — det är en varelse, lifvad af hundrafaldig förmåga, lefvande i hundradetals lifsandar, en varelse söm hör, ser, till och med talar genom kanonen! 3 Korvetten lät i samma ögonblick höra sin stämma, och seglade längs kusten, lemnande molnstoder af rök efter sig. Jean Franqois hade rest sig upp på sten: muren och skrek ett glädtigt shurrav, då i detsamma skolklockans ljud afbröt kams hän tryckning. Åt pnders med den der gamla token!x