Aftonbladet – 3 juni 1853, sida 2

mot sin frihet. Detta behof att ej lyda något annat än sina egna önskningar invecklade honom i strider, som ständigt beröfvade honom både lugn och nöjen; men långt ifrån att tilltkrifva sådant hans egna brist på lydnad, anklagade han alltid sina lärare för tyranni och såg ej, i de straff man ålade honom, annat in försök att kufva hans frihet, Hang bror Paul, af ett fredligare sinne, hade lätt kunnat böjas till lydnad; men han slöt sig till sin brors försvarande af, som denne trodde, sina medfödda rättigheter, endast för att göra som brodren gjorde. Han var eit slags efterlåten Pylad, alltid springande efter sin Orest, för att icke blifva satt nödvändighet att sjelf behöfva söka sin väg, och som vid alla tillfillen delade dennes äfventyr, utan att hafva sökt dem, men också utan att frukta dem. Då han hörde Jean Francois åberopa sitt oberoende i fråga om Stora Gulingen, insåg han genast att det skulle bli ett anfall emot latinet; han nedlade således åter sina böcker, som han tagit under armen, på stenmuren, och väntade bara på krigsförklaringen. . Den lät ej heller vänta på sig. Klockans ljud hade tystnat; Jean Frangois såg bort åt skolhuset med en föraktlig beslutsamhet. Må de gerna öfversätta herdeqväden och skandera alcaiska versers, utbrast han; 2Jag för min del behöfver inandas frisk luft, Paul lilla, och jag vill se hur korvetten ger eld. ;Låtom oss se hur korvetten ger eld, Jean Francois!, sade lilla Paul med en ton af filosofisk likgiltighet. ; Stora Gulingen kan gerna bli ond om det roar honomo, tillade Jean; jag bryr mig lika litet, om hans vrede som jag -bryr mig om en knähunds gläfs; och hvad farbror beträffar, så må han nu gerna alldeles beröfva oss vår frihet; i sådana fall tapetserar jag min vinds