Aftonbladet – 2 juni 1853, sida 2

Den nya Fiskeristadgan. Tidningen Norrlands-posten omtalar att denna stadga väckt åtskilliga bekymmer i de norra orterna samt att fiskaresocieteterna i Hudiksvall, Söderhamn och Gefle deraf föranledts att till regeringen ingå med petitioner om ändring i den nya stadgan. Af dessa petitioner meddelar samma tidning den ifrån Gefle, hvilken är af följande lydelse: Stormäktigste, allernådigste Konung! Under höpp och förtröstan att det ej onädigt upptages vägar Gefle stads fiskare-societet i underdänighet få besvära Eders K. M:t med en dess ledamöter och Norrländika fiskeri-idkare i allmänhet rörande angelsgenhet. Uti den af Eders Kgl. M:t den 29 Juni nästl. är 1852 i ntder fastställda fiskeristadgas 25 föreskritves, att still kärl, hvari fiskvaror för salu inpackas, skåll nyttjas virke af ek, bok eller gran, men ej ai tall, så framt pä något af de förra trädslagen i orten finnes tillgånog.. Och ehuru uti den förut gällande Kongl. Stadgan af den 14 November 1766 ieke hel. ler emördas några andra trädslag än ek, bök och grän, hår dock till förvärårde af saltad strömming, fiskad norr om Dalelfven, ifrån uräldriga tider icke, med få uddäntag, begagnats kärl af annat än tall, hvartill orsaken varit att ek och bok icke alls finnes i orten växande, och gran äter, fastän den växer öfverallt, är al sådan beskaftenhet att den genom sina grofva qvistar altifråh roten upp till sina öfre delar är till tunnved oduglig. Något ansvar för begagnandet af tallkärl har icke heller varit stadgat och nägon klagan öfrer olägenhet i ett eller annat afseende har ä köpares sida ieke heller försports, hvilket äfsen at i underdårighet bitogade, af allmänt här i Gefle aktade handlande utgifoe bevis vitsordas. Då priset ä tall alltid varit och ännu fortfar att vara minst 50 procent högre än ä gran, skulle det säledes alltid för fiskeri-idkare vara mera fördelaktigt ait till sina kärl hbsgagna det sedmare slaget, men enär sådant af ofvan uppgifoa orsak icke läter sig göra, anse vi o3s icke böra oroas af det möjliga åtal, hvartill slutet af Fiskeristadgans 25 skulle kunna gifva anledning, och våga derföre underd, utbedja oss Eders Kgl. M:ts nådiga förklaring, det för Gefie och öfrige Norrlands fiskeri-idkare icke hinder mä j vägen ligga att, säsom hittills skett, till insaltning af strömming begagna kärl af tall, Med djupaste vördnid c.