Aftonbladet – 2 juni 1853, sida 2

begäfvat, med erforderliga: anlag för studier ut: öfver fölkskolansuminimum. Genomvunder: visningens inskränkning i emtådan ändamälsenligt inrättad skola till 2 eller 3 dagar i veckan skulle det blifva möjligt för föräldrarne att under de öfriga dagarne använda barnen till passande kroppsarbete. Talaren lade största vigt på ett sådant tidigt vänjande vid kroppsarbete, och det icke allenast för allmogens barn, utan äfven för herrskapsbarn, hvilka sednare nu alltför ofta genom en förvänd uppföstran, som är uteslutande riktad på själskrafternas utbildning, tvärtemot naturens anvisning inledas på banor, der pligter möts som de ej förmå uppfylla, och der de endast blifva odugliga fuskare, i stället för att de på andra vägar kunnat blifva dugliga arbetare och nyttiga medlemmar af samhället. I sammanhang härmed ingick talaren i en ny utveckling af sina redan förut i utgifna skrifter framställda idger om ståndscirkulationens nödvändighet, såzom enda räddningsmedlet wu den nöd, hvarmed en oupphörligt tillväxande herremannaklass med stora anspråk, men utan medvetande af högre pligter, och det inom denna klass alltmera öfverbandtagande skuldsättningssystemet, utan förmåga till förbindelgers uppfyllande, hotar samhället. Men en gådan ståndsvexling efter naturgåfvornas anvisning är nära nog omöjlig med vår nu vanliga uppfostran i lärdomsskolor och gymnasier, der barnen redan från spädare åldern afvänjas från allt kroppsarbete, innan mar ännu kan veta, huruvida de af försynen fått anlag till själsarbete; och lärjungarne i dessa skolor äro dessutom inga eliter i sann mening, endast tillfälliga omständigheters skötebarn. Deremot skall den sanna elitskolan, gemensam för barn af alla stånd ända till nattvards åldern, göra ståndscirkulationen till en möjlighet, sprida kristligt bildade lefnadsmonitörers inom alla folkklasser, tillvinna arbetet dess ära i alla riktningar samt mäktigt bidraga till en försoning af de olika klasser, mel:an hvilka eljest en olycksbådande fiendskap antingen redan råder eller åtminstone hotar att utbryta. Sådan var den ungefärliga tankegången i den ädle talarens föredrag. Den dystra tafla af ett förfeladt herrskapslif såsom följd af en förvänd uppfostran, hvilken han härvid upprullade, och den öfvertygelsens värma, hvarmed han framställde sitt förslag till botemedel mot ett bland samhällets kräftsår, förfelade icke att på de talrikt församlade åhörarne göra ett djupt intryck. Magister Siljeström uppträdde härefter med ett utförligare föredrag om vigten af skolbyggnaders och skölmateriells ändamålsenliga beskaffenhet. Då detta föredrag var af vida allmännare intresse, synnerligen för hufvudstaden, än man af ämnets beskaffenbet torde vänta, skola vi en annan gång återkomma till en redogörelse derför. Bland åhöfarne märkte man presidenten von Hartmansdorff, general Lefrån, generaldirektören von Troil, -professorerne Retzius, Anders Fryxell, Fredrika Bremer, m. fl. Statsrådet Reuterdahl, som blifvit särskildt inbjuden att hedra årsmötet med sin närvaro, hade skriftligen tillkännagifvit, att han genom den långt utdragna konseljen blifvit hindrad från uppfyllandet af sin afsigt att öfvervara mötet. i fn