Aftonbladet – 1 juni 1853, sida 3

Men detta bref är säkert ej det enda du har att framvisa; Durvert har väl också skrifvit.. Jag vet ejs, gvarade professorn brydd. Huru, ej en rad. från honom?p Förlåt, farbror lille, det är allt ett paket. . . Fadren gjorde henne tecken att tiga, men det var för sent; Germain fattade papperet och kastade ögonen derpå. En assignation!, sade han, såh! jag anade det. Lägg detta papper bredvid Georgs bref, min kära bror; det är en frukt af samma utsäden Derpå, med sammanknäppta händer, utropade han: Således, här jag då der belöningen för så många års mödor! Andra, som endast lemna sina barn fattigdom i arf, röna deras erkänsla, och jag som har skänkt mina barn rikedomar och lycka, jag öfvergifves och behandlas som en fiende af dem; men hvad har jag då gjort lem, Henrik, att de ej vilja älska mig? Ingenting, min bror,, sade professorn mildt; endast, att du lärt dem att förakta hjertats öst, och att beräkningar fått hos dem förjväfva känslans förädlande. Genom det du tändigt upprepat för dem, att affärer böra gå ramför allt annat, hafva de kommit derhän Itt taga dig på orden, och de använda nu lina lärdomar emot dig sjelf. Jag har sagt lig det mera än en gång. Det materiella inresset föder medintressenter, men det är enlast ömsesidig kärlek och förtroende som skavar familjen. Då har jag ej någon familj omkring mig, nvände grosehandlsren förtviflad. En Du bedrar dig, min kusino, sade Mauritz, om nyss inträdt och hört Henriks sista ord, du bedrar dig, kusin; se dig omkring, och lu skall se hos dig ett barn som alltid inerligt älskat sin farbror, ej af egennytta, men ör din egen skull. Må hon då aldrig mera lemna mig! utroade Germain och slöt sin bror och Emma sin famn; ty jag känner att det finns ingen nnan verklig sällhet i lifvet, än inbördes kärol v