Aftonbladet – 1 juni 1853, sida 3

Verkligen, när jag tänker efter, så tycks det mig liksom jag skulle lidit mycket... och na kommer jag ihåg att jag ständigt sett er vid min sjuksäng. Med kusin Mauritz, som ej hel!er lemnar er. 5eh Georg, frågade den sjuke, hvar är han?a Fadren och dottren syntes villrådiga. ;Han är okunnig om den fara hvari ni svätvat, sade slutligen Henrik; han reste samma dag som ni insjuknade., Och lemnade mig ensam?s Nej, han skref till oss och bad oss komma hit., — pVerkligen?, Jag: har hang bref.n Visa mig det? SFedermera.n Nej, upprepade den sjuke; jag vill se det, Henrik, gif hit brefvet. Professorn letade i sin plånbok, och lemnade sedan sin bror följande biljett: Min bästa Farbror! Min far är sjuk, och jag är nödsakad att resa till Saumur; den minsta tidsutdrägt kunde komma mig att förlora en vinstgifvande affär. Var derför så god och skicka Emma till Noisetigre, om ni ej sjelf kan komma dit; ty doktorn syneg betönksam, och har förklarat att den sjuke erfordrar en omsorgsfull vård. Jag reser utan att invänta ert svar, emedan jag ej vill försumma extra posten, men kom ännu i dag. Georg. Grosshandlaren återläste ännu en gång brefvet, derpå såg han på sin broder och sade: Och du kom med din dotter? Genast, så fort jag kunde.n Och du fruktade ej att denna frånvaro kunde bli dig menlig, kanske beröfva dig din syssla?, Det tänkte jag ej pån, invände professorn. Nej,, mumlade Germain tankfull, du tänkte endast på mina lidanden, under det att Georg, han, blott tänkte på sitt intresse...