— Det är naturligt att man i hufvudstaden gjort sig lustig och skämtat öfver den komiska uppståndelse och villervalla, som stadens tornväktare i förrgår tillställde; och någon kostligare och mera allmän förlustelse kan, tack vare våra abderitiska eldsläckningsanstalter, icke heller någorstädes beredas dem som tycka om att skratta. Det frispektakel, som i måndags afton uppfördes på hufvudstadens torg och gator, kunde med rätta kallas en karrikatyr en action af eldsläckningsväsendet, och det må väl vara ganska nöjsamt att då och då se den framställd, men saken har dock äfven en allvarsam sida. Vi vilja icke tala om det onyttiga och odrägliga besvär, som hvarje eldsvåda medför för flere tusen af hufvudstadens invånare, hvilka dervid måste inställa sig. Vi fråga blott om det är skäl att stadens civila och militära auktociteter låta, så att säga, drifva med sig och blottställa sig för allmänt åtlöje? Om man också hunnit att vänja hufvudstadens invåaare vid det oefterrättliga sätt, hvarpå man beter sig vid den obetydligaste eldsvåda, är det skäl att främlingar, som vistas i hufvudstaden när stadens tornväktare se eiler blott tycka sig se någon tillstymmelse dertill, skola uppskrämmas och tro sig vara i en belägrad stad? — För hvar och en som är i besitting af en smula omdöme och sundt förnufi synes en reform i eldsläckningsväsendet vars icke blott möjlig, utan lätt verkställbar.