Aftonbladet – 1 juni 1853, sida 2

oehändig Oscar är att ordna; han skall nog ställa till så, att du får plats för dina minevalier och örtsamlingar; det har han sagt mig., Verkligen! sade Fresnau, såg så godt på tin dotter och lekte med hennes lockar. ,Ja, men det är ej allt, tillade Emma med barnsligt vigtig mine; vi tänka köpa alldeles nya möbler åt vår far. Huru?s Jo, ni skall få en länstol å la Voltaire, som ni så länge önskat er; en soffa för er middagslur och en stor inredd låda för edra papper, så att ni kan läsa in dem. Åh! jag bar beräknat allt; vi ha hopsparat tillräckligt dertill. sÄn ni då, mina barn ?s Vi, bästa pappa, vi taga våra gamla möbler åt oss; du vet huru jag fästat mig vid dem, och Oscar också. Bara man har hvita gardiner för fönsterna och blommor på caminen så skall alltid vårt rum vara prydligt aog. Och sedan måste man väl hushålla, kära pappa; sexhundra francs ränta skulle ej räcka Jångt eljest.n Nejoj sade Fresnau, i det han tog sin dotters hand och tryckte den; smen denna ränta är din, Emma.n Den tillhör oss båda., ,Dig ensam, mitt barn; det är ju ditt mödernear!. När en flicka gifter sig skall hennes man ha redogörelse för hennes ärfda egendom, och jag vill således, att du behåller för dig hvad som är ditt.s Hvad säger du? utropade Emma sorgset; sskulle då ej min far längre vilja lefva tillsammans med 088?x Huru kan du väl tänka så? Men då ni talar om att göra upp redovis: ning! Tror min far då att aritmetiken bättre skiftar än ömsesidig tillgifvenhet? Vi vilj vara för vår far tillgitna barn, men inga pen ninge-associeiade. Åh! tala ej mera med mij härom, jag ber er; tala ej om hvad som ä mitt eller ditt; det skulle såra Oscar och djup Ibedröfva mig. . ) ,Må vara dåv, sade Fresnau rörd, du ha