Aftonbladet – 31 maj 1853, sida 3

för att betala en — ja, Gud vet hvad för e väns skulder., Bahl kan sådant vara möjligt, kära farbror? utropade Durvert. Det är rena sanningen, min vän, svarade professorn. Ingenting har lyckats för honom; slutligenn — fortfor herr Fresnau — har det gått h2nom ständigt emot, under det att det oupphörligt gått mig i händer, och jag här genom mina spekulationer vunnit den ansenligaste förmögenhet inom departementet; uppbördsmannens register kunna bestyrka min utsago; utan att tala om den framtid jag beredt min son, genom hans införande i affärslifvet och min dotters utstyrsel.n Det slapp ni allt ifrån för temligen godt köp, mumlade Durvert med illparig min. Sanningen att sägan, fortfor Germain, så tar jag alltid förnuftet till råds vid mitt handlingssätt, jag för min del; jag betraktar helt rätt och slätt vår jord som ett fågelbo, der man måste inrätta allt så beqvämt som möjligt åt sig... Du ler deråt, min brors, tillade han, då han såg Henrik skaka på hufvudet; men jag skulle just ha lust att veta hvad det skulle blifva af verlden, om alla voro känslofulla och drömmande, som du.s Ett fågelbo, der man ej skulle nöja sig blott med att ha det beqvämt och varmt, min brors, invände professorn, sutan ock der man skulle vilja älska hvarann inbördes och sjunga.n Ah! bara idel poesil utropade affärsmanen. Verklig romansstill mumlade Durvert. — De förstå dig ej, Henrik, sade Mauritz, du talar fransyska med Ebråer. Det är med sådana der -idker du förstört in frumtid, återtog Germain, och som du