frid få förtrösta på sin dygd; denna förtröstar är deras bästa skyddsvakt. Mycket bra taladt,, invände Germain, med korslagda armar, jag hör du fruktar att dir dotter ej skulle hylla en lika så sträng sedelära som du. Men vi få väl se, Henrik, låt oss tala förnuftigt, om det är möjligt, och försöka att rätt förstå hvarendra.n Den gamle kusinen, som hittills under tystnad åhört tvisten, kastade bort den till hälften utslocknade cigarretten, utbrast i ett högt skratt och utropade: Ni förstå hvarann! — vid himlen! heldre skulle du väl kunna göra påfven och den stora lamahöfdingen. till förtroliga vänner. Din bror, Germain, liknar icke mera dig än en himlens stjerna liknar en gaslåga.n sEn gaslåga gäller tjugofem centimer hvarje afton, och en stjerna inbringar blott herdeqväden,, invände Durvert med ett plumpt skratt. Alldeles som ni säger, min brorgsonp, återtog Mauritz; men åtminstone kan ni ej förneka himlens stjernor att de brinna gratis, då de andra brinna för pengar. Germain är född för att göra upp goda räkenskaper och expediera affärer; Henrik, deremot, för attinhemta kunskaper om naturens skönheter och utbyta ömma känslor med sina likar — gåledes vill jag slå vad att de aldrig skola förstå hvarandra.n Låt så vara då, afbröt affärsmannen, jag för min del begriper ingenting af edra afhandlingar om retoriken; men låt oss något taga resultaterna i öfvervägande. Henrik har gift sig med en hustru som ej förde en styfver i deras bo, och hvars sjukvaktare han sedermera under tjugo års tid varit; han har äfven vågat den lilla sparpenning han samlat