Aftonbladet – 31 maj 1853, sida 3

BRASS KIRSI BIN KE SRREEANS TIA SISTER BSS NASN RR att elden rasade inuti detta hus, ty utanpå syntes i: Igen eld: Vakt inställde sig och sperrade ingångel Isprutor och folk anlände i stora hopar och man b redde sig till eldsläckningsarbetet: Husets innevänare blefvo icke litet bestörta öfve Iden underrättelse de nu erhöllo att eld skulle der u Ibrutit. Alla rum och gömmor undersöktes genas Imen förgäfves. Ingen eld stod att upptäcka och de förvånade vakten lemnade snart huset, åtföljd af d talrika äskädarne, som nu begäfvo sig öfver Norrbr låt Norr, sedan tornväktaren i Storkyrkan törändrat sig nalen derhän att elden skulle utbrutit på norr, me lika litet här stod nägon eld att finna och allmänhete Iskingrade sig efter en timmas fruktlösa försök at upptäcka eldsväda. Emellertid hade alla vakter blif vit satte i rörelse, öfverkommendanten och polismä staren; iklädde sina uniformer, irrat kring gatorne sökande och frägande efter eldsvädan. Äfven H. K H. Kronprinsen hade med sin adjutant lemnat slotte och ville efter vanligheten infiuna sig på skädeplat sen. Allt förgäfves. Sedan ordonnanser frän Lifgardet till häst i fyr språng ridit på upptäckt ät alla häll, kom man slut ligen under fund med att all denna rörelse uppståt af blindt allarm. Nägon eldsvåda hade nemliger alls icke utbrutit, utan tornväktaren i Catharina a misstag börjat klämtningen och narrat de andra torn väktarne att också klämta, och larmtrummorna efter träddes snart af glädjetrumman:; Vid härom i dag hället pölisförhör uppgaf tornväk taren i Cathrina, Broman, att han, som varseblifvi någon eld ät Sicklasidan, färanledts att tro det elc utbrutit inom stadens område, hvarför han gifvi brandsignal för söder. Tornväktaren Krok i Maria hade derpäå gifvit brendsignal för staden, emedan har tyckt sig förmärka mycken rök vid Skeppsbron, hvil: ken rök lärer kommit från ängfartyget Örnsköld, som på natten skulle afgä mot Norrland. Tornväktaren : Storkyrkan, Lindman, som först klämtat för eldsvådes i staden, hade när han säg allmänheten begifva sig åt norr förmodat att eldsvädan var på Norrmalm och derföre klämtat för eldsväda på norr. För att höra jemväl de andra tornväktarne, hvilks också deltagit i den allmänna klämtningen, uppsköts undersökningen tills i morgon. — Vid rädstufvurättens fjerde afdelning fortsattes nästl. gärdag en redan tvenne föregående rättegängsdagar handlagd rarsakning med pigan Maria Elisabeth Olsson, som blifvit ställd under tilltal, för det hon under tiden från vären nästlidne till samma tid detta är, derunder hon innehaft tjenst hos enkefru Richter i huset n:o64 vid Vesterlänggatan, derstädes från henne tillgripit en mängd guld: och silfverpjeser, af hvilka tilltalade Olsson undangömt en del i en soplär i huset n:o 66 vid nämnde gata, der det upphittats af drängen Forssmark, som anmält förhällandet och derigenom upptäckt stölden; men af det öfriga hade Olsson bortskänkt en guldring och tvenne tåskedar till sömmerskan Lindström, likaledes en guldring och tvenne teskedar till arbetskarlen Carl Petter Lönns histri samt till mamsell Carolina Tollström, nu boende i Sänga prestgård, en guldring. Af dessa personer hafva de två förstnämnde redan blifvit hörda samt, efter det de frivilligt äterlemnat hvad de af Olsson erhällit och då nägon anledning till misstanka om vetskap af tillgreppet icke förekommit, med mälsegandens medgifvande, blitvit från mälet skiljda, hvaremot rätten ännu icke erhållit be vis att Tollström blifvit med kallelse träffad. Sedan mälsegandens ombud ombudsmannen vid allmänna pantlänekontoret Nils Olof Åkerdahl fått kännedom derom att den tilltalade äfven skänkt sin syster ogifta 1vinspersonen Lovisa Charlotta Olsson ätskilliga guldoch silfverpjeser, hade han lätit inkalla henne, hvilsen äfven erkände sig hafva af den tilltalade bekomnit dels guldringar, dels en silfverkedja, som hon edermera skänkt till poliskonstapeln Sahlin, med vilken hon varit bekant, dels ock ätskilliga allmänna pantlänekontorets sedlar ä guldringar, belänta med illsammans 41 rår 32 sk. bko; yrkande Akerdahl anvar ä Lovisa Olsson och poliskonstapeln Sahlin, för let de tagit befattning med gods, hvars olofliga ätkomst, de haft skälig anledning att misstänka, derom jan anhöll att en annan rättegångsdag få förete beisning, med anledning hvaraf mälet blef uppskjutet å ätta dagär. — I söndags e. m. inträffade den olyckshändelsen, tt instrumentmakarelärlingen Anders Thor, 24 är ammal, drunknade uti den för Kongl. Maj:ts flottas ersonal vid Skeppsholmen anlagde badsump. Polisommissarien Kindbom hade i anledning af denna oekshändelse till poliskammaren anmält, att enkan : hristina Telander, som förestår nämnde badsump, : tan vederbörlig tillåtelse upplåter densamma till allvänhetens begagnande. Nägon person för iaktta-: ande af ordning är derstädes icke anställd, äfven-! m föreskrifne räddningsapparater icke äro tillfin-:! indes. Vid i dag hället polisförhör upplystes att: hor hoppat i vattnet, men stött bröstet mot en ut-! ående spjela i sumpen, samt i följd af den starka rten blifvit skadad. Han hade väl kort derpå vaj t synlig i vattenytan, men då ingen simmare varit i Istädes och inga räddningsapparater varit att tillgå, Ir ide han icke kunnat räddas. f Enkan Telander förklarade att hon hvarken erhål-1l tillåtelse eller blifvit förbuden att upplåta badsumn till allmänhetens begagnande mot betalning, och lv edgaf att hon dermed i ätta års tid fortfarit. b Den drunknades lik skulle ärliga begrafvas och D psköts tills om fredag frägan om enkan Telandersttighet att lemna allmänheten tillträde fill flottans a dsump. , e — En arbetskarlshustru vid namn Hansson, inställde 1 i dag uti poliskammaren bärande å armen sittl a ärs gamla flickebarn, Carolina Elisabeth, hvilt af en bandhund, tillhörig ko-arendatorn Jansson, ly ejtens gränd ä söder, blifvit så illa biten attveng a delen af ansigtet mäst af fältskär hopsys. Det u ckars barnet skulle genast å lasarettet till vård sc agas. Hunden hade varit bunden, men slitit sig och bitit barnet hvilket lekt i närheten. LANDSORTS-NYHETER. Örehra den IX Mas Tang Äl