Aftonbladet – 31 maj 1853, sida 2

KT AST RTNERLNTIS TRCneEne S garens måg, herr Durvert från Nantes; de båda andra, Henrik Fresnau och Emma hans dotter. Henrik, Germains äldre broder, har egnat hela sitt lif åt vetenskaper och familjlifvets ömma förhållanden. Under det att grosshandlaren riktade sig genom spekulationer, förflöto den äldre brodrens år under nyttiga forskningar och husliga omsorger. Lika fatlig nu som den dag han lemnade fädernehemmet, har han derför ingenting förlorat af sitt fridfulla lynne. Dessutom har har han nyligen erhållit en plats som professor vid universitetet i Orldans, och de inkomster han derför uppbär fylla tillräckligt dagens behof, och hans dotter är lycklig. Hvad kan han väl då mera önska? . I det ögonblick vår berättelse börjar, har man nyss slutat frukosten. Gamle kusin Mauritz och herr Durvert sitta dock ännu till bords och röka marylands-cigaretter. Henrik Fresnau, stående i en fönsterfördjupning, genomögnar en tidning, och hans bror går af och an i salongen med missnöjd uppsyn. Mågen Durvert har ingenting utmärkt i sitt yttre; detär en fyratio års man, som gör mycket väsen af sig, talar högljudt och ger sig ton af att vara frisinnad. Hvad kusin Mauritz beträffar, skulle hans hvassa profil och försmädliga leende hålla hvar och en på afstånd, om ej hans djupt liggande ögon inneburo en mildhet som hänförde. Men det är isynnerhet de bäda bröderna, hvilkas yttre förtjenar ett närmare skärskådande och hvilkas fullkomliga olikhet uppdagar sig vid första ögonkastet. Henrik är högvext, med högvälfd panna och bleklagd; hans redan grånade hår faller vågor ner mot hans skuldror, och det tycks som vore en lätt slöja af gorgsenhet utbredd löfver det fridfulla uttrycket i hans anletsdrag Germains utseende deremot andas blott säs