Aftonbladet – 31 maj 1853, sida 2

Son till en advokat från Orlgans, hvilken log fattig och okänd, har herr Fresnau sitt rbete att tacka för alla de stora inkomster an åtnjuter. Allt har gått honom väl i hänler: det är ett beräknande sinne, främmande, om han sjelf säger, för några större själsröelser, hvilka han påstår äro skadliga för afärslifvet; tolererande laster som ej skada hoom, uppskattar han föga värdet af de dygler som ej inbringa något; antagande hvad om lyckas, tillbakastötande hvad han anser cke med någon säkerhet kunna vinnas, söande i allt sin fördel, och för öfrigt helt rätt och slätt tagande verlden sådan den förefaler, är han, med ett ord, hvad menniskor i ulmänhet kalla: en klok man. Herr Germain Fresnau bebor hela året om Noisetiere tillsammans med en gammal kusin rid namn Mauritz, hvilken gjort slut på trenne stora arf och nu kommit dit för att slå sig i 0 på gamla dagar. Meuritz har genomströfvat halfva jordklotet och studerat alla länders folkslag, utan att derigenom hafva kommit ill något annat resultat, än att han ruinerat sig. Också försöker han trösta sig med ett slags filosofiskt skämt öfver sin brist på framgång, då ban ser huru andra lyckats i alla sina företag, och smågrälar litet emellanåt på Förgynen, som skänkt hans kusin en sådan ständig medgång. Denne fördrager godmodigt hans gröliga lynne, såväl för hans nära slägtskap som för hans insigter i åkerbruket, hvaraf herr Fresnau drager stor nytta. Dessutom efterser Mauritz Noiseticre då herr Fresnau eller hans son George måste in till staden för affärer; ty den gamle affärsmannen har ej afstått från sina handelsspekulationer, och hans firma går och gäller alltid för den soiidaste inom Orleans börs. Sedan några dagar bebo äfven trenne gäster det ståtliga landthuset: en af dem äl