Aftonbladet – 31 maj 1853, sida 2

redan sagt dig, min bror, att jag gifvit mitt ord åt en annan; att Emma är förlofvad. Det vill säga, attni ger korgen åt en af våra rikaste egendomsegare, för att ge flickan åt, jag vet ej hvad fören liten handelsagent, som skall låta henne svälta ihjel,, anmärkte Germain. ,Säg gerna, min bror, att de skola blott äga sin tarfliga utkomst; men sällheten här i lifvet beror allt mera af ömsesidigt tycke och öfverensstämmelse i lynnen än af öfverflöd och prakt.n Åh! jag känner till ditt filosofiska förakt för rikedomar., Du bedrager dig äfven häruti: jag föraktar ej rikedomen, ty den är för oss dödliga ett medel till mången fröjd; och ehuru man kan säga om den, likasom man säger om krutet, att det är en gåfva, temligen svår att använda, har jag dock mera än en gång önskat mig äga den; men rikedomen är dock ej värd att vi för den offra vårt bjertas känslor.n Hör migs, sade affärsmannen och stannade framför Henrik, låt mig få tala sjelf med Emma, jag vill förespegla henne alla de fördelar detta giftermålsanbud innebär, och måhända skall hon slutligen samtycka att slå upp förlofningen med den der handelsagenten. Nej! inföll professorn lifligt. . sOch hvad finner du så opassande deruti? Begriper du ej att det vore en frestelse, oss båda ovärdig, mm bror. Emma skulle ej ge vika för edra böner, jag är fullt säker derpå; men man bör ej fresta bjertan som framför allt hylla pligtens bud. Hon älskar gin trolofvade, hon har gifvit honom sitt löfte; om edra ord skulle väcka i hennes själ den minsta tvekan, skulle det vara en skam för henne och en sorg för mig. Lät de unga ;