Aftonbladet – 31 maj 1853, sida 2

kerhet och belåtenhet; i hvarje hans åtbörd igger någonting befallande, som röjer den rån intet uppkomna mannen. Han sveper Irygt sin dyrbara nattrock om sig, jemkar i varje ögonblick sina glasögon med guldbågar, iksom för att vilja draga uppmärksamheten ill dem, och vandrar med händerna på rygsen och magen i vädret. Här stanna vi dock med vår beskrifning, y här bör prologen sluta. Liksom forntidens iramaturger, ha vi gjort läsaren bekant med stället der händelsen tilldrager sig, personernas namn och deras egenheter; det kan såledeg nu vara tid att förhänget faller och att de handlande personerna må få tala och handla fritt, hvar och en enligt sin natur. I. Germain Fresnau hade redan gjort ett dussin slag kring salongen; plötsligt stannade ban framför fönstret. Vid min själs salighet! Henrik! det är en oförlåtlig envishet, utropade han. Den tilltalade såg upp på brodren. Det är endast försigtighet, min bror, gvas rade denne; det giftermål du föreslår mig för Emma, skulle göra henne olycklig.. Olycklig!s upprepade aftärsmannen; men ni har då ej betänkt att härvidlag det är fråga om en ung man som förenar alla önskvärda egenskaper! Jag vill nu ej tala om hans fömögenhet, emedan, ni sannolikt betraktar den som ett fel.v sÅh ja! så kan den vara för 088 Germain, inföll professorn leende; rikedomen föder behof och en smak för lyx som illa skulle öfverensstämma måhända med våra böjelser och lefoadsvanor:. Det bästa är at lefva inom den krets der man är uppfödd, och förändring af lefnadsförhållanden utfalla ej alltid till vårt bjertas fördel. Emellertid är ej detta skälet för min vägran; jag har jv