Aftonbladet – 28 maj 1853, sida 3

återtaga i besittning er lilla kammare iPlymouth. Under denna tvist uppstod naturligtvis ett j vapenstillestånd; vänner och fiender sågo hän mot det fartyg, hvilket bemärkt deras öfvergifna belägenhet och styrde mot dem. Då seglaren var på ett pistolskotts afstånd, lemnade han dem ej längre i ovisshet; han hissade holländsk flagg. Det var således hvar ken en fransman eller engländare; Kaptenerne blefvo likväl ej härigenom kloI kare på, hvilken af dem gick lifvet eller döiden till mötes, ty vid denna tidpunkt visste Iman ej rätt Hollands sympatier, inbegripet som det var uti kontinentalsystemet och likväl emottagande från alla båll engelska han delsvaror. : rHvem af oss är den andras fånge?, frågade de båda oförskräckta. sjökaptenerna på gamma gång, när de togo fast i linan man kastade dem från det holländska fartyget. Ingendera af er är den andras fången, lydde svaret. Napoleon är ej längre herrskare. Frankrike har för alltid undertecknat freden med England. sDetta var då åtminstone ett fredsslut, som jag var långt ifrån att vänta mig, sade kapten. Groda. Hör nils sade kapten Surr, men fred för :alltid! Räck mig er hand? För alltid ! sade Groda och drog tillbaka sin hand... jag får vänta så länge.n Man landsatte dem båda i Dänkirchen, Ett år derefter fick kapten Groda sig till sänd, genom kapten Surr, från Sällskapet för skeppsbrutne i London, en guldmedalj på hvilken stod inristadt följande: — Gifven åt franska kaptenen Groda jör det han i sin slup räddat, oaktadt kriget, engelska sjökaptenen benämnd Surr. Och på andra sidan af medaljen, lästes: Gifoen åt kapten Surr för det han oaktadt kriget skonat den franska kapten Grodas lif. På den kedja vid hvilken medaljen var föstad, lästes ytterligare: Evig vänskap mellan dessa båda män så väl som mellan de båda nationerna. Kapten Groda är gammal vorden, men han har trenne Böner i flottans tjenst. Berättelsen skulle kanske kunna en dag fortsättas.