Aftonbladet – 25 maj 1853, sida 3

väl, att innan dagen gått till ända hade har en fullständig besättning, värdig det höga vär han beredde sig att utföra. När alla dessa matroser, af hvilka den som såg hyggligast ut lätt skulle skrämt en björn. voro ombord, lät han uppställa dem i led och tilltala dem i följande ordalag: Jag har gifvit er penningar, ehuru enlig lag och rätt jag ej behöft ge er en styfver; ty j veten mer än väl att matroser, gom ge gig till sjös med en korsar, ej ha att. fordra någon annan betalning än den försynven tilldelar dem, neroligen den andel dem tillkommer af bytet. Den som tager, han har; der som har, han spar, och den som spar, ser til! att han väl gömmer. Er aflöning blir som sagdt er andel i bytet, och bytet, det är inom horisontens område, der vi skola söka at gripa det med raska tag. Emellertid, i betraktande af ert oförtjenta elände, har jag förärat er några piastrar. Det är för att ni må kunna förse er med tuggtobak, bränvin och några klädespersedlar, utan hvilka jag anse! det omöjligt för sådant folk som er att ge er ut på långfärd. Det här fartyget är ert bus; der har ni er trädgård, grön som en äng; här på döck ska ni släss, gossar, och vinna skatter eller en ärofull död; och detta skall ske alltefter Guds bebag; kanhända om en månad eller i morgon, om lyckan är god.n Lossa storseglet!s ropade slutligen kapten Groda. Ska vi ligga an full vestan eller vest-sydvest?s frågade: den jättelika styrmannen, hvars nakna djurlika fötter lågo utbredda mot döcket alldeles i samma fason som stora lejonfötter under soffor tynga mot golfvet i vära salonger: , . 4 Ligg an guldvind, svatade kapted Groda, som detta svar tillskyndade ett högljudt bifall, nersköljdt med en god sup. Som det blåste