Konstexpositionen. I: Bland skulpturarbetena finner man fyra a prof. Qvarnström. Med innerligt välbehag och ren konstnjutning dröjer blicken vid den skön: gruppen Hvilan i öcknen (M 7). Det ärer i all sin stillhet och plastiska ro gripande scen. Tvenne qvinnor och en yngling gör en kort rast på den långa vådliga färden ge nom öcknen. Kamelen her lagt sig ned p sina knän och flämtar sakta af trötthet. Vic hans sida har ynglingen kastat sig i sander och förer med liflig åtrå till sina läppar er skål med vatten. En ung qvinna, full a naivt behag i former och hållning, har äte helt ledigt tagit kamelryggen till säte. Hor håller vattenkruset mot dagern och finner at dess innehåll nu i det närmaste är tömdt ock henneg blick ilar från detsarama bort motho risonten. På andra sidan om kamelen, lutac mot honom och stödjande sitt hufvud medc handen, står en äldre qvinna, ynglingens och flickans moder. Äfven hon är skön, mer med en prägel af djupt allvar; tankfullt blickar hon bort mot fjerran, hennes blick och tanke förlora sig i det oändliga. Hon sel ännu ingen skymt af öcknens siut eller någon vederqvickande oas; men ingen sorg eller mörk förtviflan spåras i hennes anplete, det är känslan af det omätliga, af evigheten, som be: herrskar henne och i hvilken hon fördjupar sig. 1 nästa ögonblick skulle måhända ofrivilligt en klagan ljudat från hennes läppar. ett drag af smärta farit öfver hennes ansigte, men detta skulle mindre egnat sig för den plastiska framställningen, det skulle stört det helas harmoni; midt uti det ädla lugnet framstår dock nu en aning om modershjertats oro, om den kärleksfulla ömhet, gom ör sig stilla uti själens diup. Den poetiska tanken framträder nu i hela sin klarhet och sanning, öfver det hela hvilar ett stilla tragiskt alivar; men utirycket har hos ingen at figurerna fätt för mycken makt på skönhetens bekostnad, utförandet af dem är fritt och ädelt; ynglingens och flickans former och ställning äro lika sköna, som osökt naturliga; modrens fotsida drapering är behandlad med mycken enkelhet och smak; Af samme konstnär finner man en Neapolitansk fiskare,, huggen i marmor (M 4). En yngling lutar sig i halftliggande ställning på ett stenblock, som är betäckt med ett fisknät; med högra handen omfattar han det högra benet, som är lagdt öfver venstra knäet; den venstra armen stödjer sig mot klippan och i venstra handen håller han sin rbandolin. Det är en skön gestalt, med ungdomliga former, som icke blifvit skämda genom onaturlig klädedrägt eller nedtryckande arbete, utan utvecklats i full fribet under Italiens sol, vid och mellan hafvets böljor; i all sin smärthet förete de en viss grad af sydländsk brådmognad. Under den lätta, ledigt fallande lazaronmössan nedrullar det lockiga håret; ansigtet, hvars drag förete en idealisk skönhet, utirycker en-liflg, njutningsföll glädje; munnen: är öppnad till ett löje som måhända en hårsmån går utom den plastiska stilen, isynnerhet då bilden ses en face. Den sköna ynglingen är, utan all tanke på det förgångna eller morgondagen, försänkt i ögonblickets fröjd; ungdomlig sorglöshet, välbehag öfver solen och hafvet och lifvet äro uttryckta i hela hans väsende; sinnets harmoniska glans afspeglar sig klart i de besjälade formerna. MM 6 är en liten grupp i gips, Ganymedes