MUSIK. Den unga pianisten Lindstrands soirå, hvars i an ämnar använda till en utrikes Ed r gar ska besökt och syntes sålunda uppfylla det asedda ändamålet. Herr L. är eiev af musikalieka akademien, som såväl i piano som äfven i orgeltacket har all heder af honom. Han har redan förvärfvet en rätt betydande färdighet och precision samt visar isynnerhet utmärkta anlag för den finare eleganta stylen, likasom bans unga medtäflare, hr Lindholm, lofvar utmärka sig i den patetiska. Hr Lindstrand spelade Concert-allegro (D-moll) af Kalkbrenner samt F. Rieg bekanta fantasi öfver svenska nationalmelodier, båda pjeserna likväl utan ackompagnement; derefter följde Mendelsohns vackra Frählingslieds — den han föredrog i riktigt tempo (hvilket eljest sällan plögar hända) ehuru med nog sentimentalt uttryck — samt slutligen er Etude caracteristique, af Bertini, H-moll. Äfven hörde man en ung förboppningsfull violinist, hr Joseph Dente (elev af hr DAubert) som på ett berömvärdt sätt utförde Kalliwodas bekanta polonaise i E-moll. Mil Amalia Walin biträdde med en romans af F. Schubert samt sTösa på Svälterav af Wennerberg; båda pjesernas föredrag förnekade ej sängerskans rena känsla, ehuru vi j öfrigt hvarken anse den Wennerbergska humorn eller den moderna romantiken hos Schubert egentligen öfverensstämma med mll W:s musikaliska lynne. Afven hr Gruner lät höra sig med ett par sångstycken, hvaribland det andra (Krigssång af Abt) upptogs med bifall, hvarjemte man hörde 2:ne manskörer, nemligen Foronislifliga Gladiatorsång samt en ny komposition af Cronhamn (Nordens Aand), som är arbetad med omsorg, men i melodiskt hänseende synes oss något mindre populär än hr C:s öfriga körer. Utom de egentliga musiknumren hade man ock nöjet att höra en melodram ur Preciosa, som med mycken känsla deklamerades af ml! Elise Jacobson och troligen för hvarje åhörare framkallade ett angenämt minne af detta Webers mästerverk samt en liflig önskan att från scenen få återböra detsarima.