Aftonbladet – 25 maj 1853, sida 2

lan var endast en matros; men en matroa,l! wunnig i alla stycken, fullkomlig, alldeles ma-: salös; han hade seglat under alla latituderl och härdat sig i alla luftstreck; mödor,lb vunger och alla slags försakelser hade han vant! sig att betrakta med det orubbligaste lugn och kallblodighet, och man såg honom alltid lika beredvillig. till strängt arbete vid hvalfiskfångst på Ishafvet, som hurtig i äntring, med stridsyxan i ena handen och pistolen i den andra; När vi säga att han var en fullkomlig matros i alla stycken, mena vi dock endast dermed ihans fysiska kraft, hans praktiska kunskaper och hans mod; stora fel fördunklade likväl dessa egenskaper. Han spelade så ofta tillfälle dertill erbjöds honom, han drack upp alla de penningar han ej förlorade på spel, och dessutom var han behäftad med den största last, man kan tillräkna en sjöman, han afskydde. all slags disciplin. Hierarki var något han fasade för. Ordet kaptenx skar honom i öronen. Det var med en känsla af djup harm och: doldt raseri som han förde handen till sin blanklädershatt, då han, mot sin vilja värfvad i kronans tjenst, nödgades helsa på alla sina ötvermän. Huruootaligt många gånger hade han. ej blifvit fjettrad och slagen 1 bojor; derföre att han felat i skyldig vördnad mot befälet eller varit uppstudsig! En sjöman, det var i hans ögon en matros; alla de andra voro utom räkningen. Hvem är det väl som bergar seglen i stormväder?: sade han till sig sjelf; hvem handterar väl. tågverket när det är stelfruset? hvem står väl vid spelet och låter ankaret gå? och hvem lättar det väl sedan och vindar hem tåget från den klippbesådda hafsbottnen ? hvem är det väl som med stadig hand för, rodret? är det ej matrosen kanhända? Det hade varit fruktlös möda att vilja försöka bevisa honom att, utan kap