förenliga med kyrkans bekännelse, likväl tillkommit under icke utan skäl misstänkta omständigheter, dä dessa nyheter icke kunna sägas vara föranledda af en förbättring, som päkallades af kyrkans behof, för att derigenom uttrycka sin egen sanning, och då nu genom kyrkan. gär hos så mänga af dess medlemmar en suckan, som i ett intresse, hvilket man ej alltid kan fränkänna kristlig värma och sanning, längtar att befrias från det yttre tvånget af dessa böckers bruk, i det skick de nu äro, sä fär fakulteten i underdänighet hemställa, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle, icke säsom en eftergift för envis trotsighet, men säsom en hänsyn till ömtäliga samvetens längtan och bebof, täckas tillåta, att öfverallt inom Svenska kyrkan de gamla böckerna mä sä till vida begagnas, att, när så önskas, döpelsen efter den ritual må förrättas, enskild aflösning före nattvardsgäng och med frikallelse frän det allmänna och gemensamma skriftemälet tillåtas i enlighet med hvad kyrkolagen af 1686, kap. 8 I stadgar, och vid kristendomsundervisning äfven den äldre katekesen begagnas. Hvad psalmboken angär, så torde det anstötliga dervid kuona förekommas genom stiftsstyrelsernas anmaning till presterne att, der anledning dertill förefinnes, i möjligaste mätto undvika des palmer, hvilkas bruk kan gifva förargelse. Med djupaste undersätlig vördnad, trohet och nit framhärda Stormäktigste allernädigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdänigste, tropligtigste tjenare och undersäter L. A. Anjou Theol. fac. n. v. Decanus. A. E. Knös. 4. F. Beckman. C. A. Torån. Upsala den 7 April 1853. C. A. Hultkrantz, — Uppå derom af kassören för stämplade psppersuppbörden C. Andersson gjord ansökning har K. M:t fuonit godt att, i anseende till sökandens af täkarebetyg styrkta sjuklighet, bevilja honom 3:ne mänaders tjenstledighet, att beräknas från och med den 1 instundande Juni, med tillständ för honom att derander företäga en utrikes resa. — Sedan, enligt hvad Kammarrätten anmält, assessoren J. Björnström, uppå derom gjord ansökning och på grund af företedt läkarebetyg, e-hällit 6 veckors ledighet från sin hos Kammarrätten ionehafvande protonotsrietjenst, så har K. M:t, med bifall till Kammarrättees derom gjorda hemställan, tunnit godt att af 7:e hbufvudtitelns besparicgar, till Ke:mmarrättens dispositioa anvisa ett belopp af 25 rår, motsvarande half lön för en och en half mänad i lägsta tjensiegraden utan spanmälsförhöjning, att användas till ersättning ät den person, som förordnas att, under ofvanverörde, assessoren Björnström beviljade tjenstledighet, hans protonotarie-tjenst bestrida. — Enkedrottningen, som afreste från hufvudstaden i lördags straxt före kl. 6 på aftonen, anlände, enligt ingångna underrättelser, till Tullgarn kort efter midnatten. — Hertigen af Östergötbland ankom, berättar P.T., i torsdags kl. half 9 f. m. till Wisby, mottogs af autoriteterna vid landningsbryggan, intog förfriskningar uti landshöfdinge-residenset, företog en promenad i vagn för att bese stadens många märkvärdigheter, besökte gymnasium, kronoförråderna, skolorna, fattigbuset, lasarettet och hospitalet, domkyrkan och de förnämsta kyrkruinerna. Kl. 3 intog hertigen middag hos landshöfdingen och föreslog en skål för Gottlands välgång. Kl. 7 gick han åter ombord å ångfartyget Kronprinsessan Louise och anträdde resan till Kalmar. — Inför Konungen och Drottningen höll i lördags, enligt P.T., landshöfdingen grefve Frölich, såsom ordförande för den deputation ifrån Södermanland, hvarom vi förut nämnt, följande tal: Stormäktigste Allernädigste Konung! Stormäktigsta Allernädigsta Drottning! Inför E. K. Maj:t väga i djupaste underdänighet deputerade ifrån provinsen Södermanland frambära länets innevänares bjertligaste lyckönskan till ätervunnen helsa efter en läng, svär och hotande sjukdom. Den allmänna oro, som under dessa smärtans dagar försports öfver hela landet, harlifligt varit delad af oss och vära hemmavarande, äfvensom vi med den innerliga glädje, som iifvar hvarje rättsinnig undersäte, emottagit dag ifrån dag de hoppgifvande tidningarne om vär dyrbare och älskale Konungs äterfåendes. Med varmaste deltsgande bafva vi föreställt oss de smärtande qval, vär älskade och vördade Drottning lidit, att under fruktan och hopp dela sin aldrig tröttnade hulda omsorg vid sin höge Gemäls och sin älskade Dotters sjukiäger, samt hafva vi beundrat den själsstyrka, som förmätt upprättbälla de ansträngda moraliska och fysiska krafterna, och detta omedelbart efter lidna ömma förluster och bittra sorger. Vi veta nogsamt, att endast i sannt religiös undergifvenhet hemtas stöd och kraft i farans stund, och vi äro djupt intagna af vördvad för denna dygd. : Allernädigsta Deottning! Värdes ynnestfullt upptaga denna vår enkla, men upprikdiga gärd af undersätlig vördnad, kärlek och trohet, samt underdäniga lyckönskan att dessa hårda pröfrodagar äro öfverståndna. Äfven utbedja vi oss underdänigst, att vid detta tillfalle få frambära länets innevänares djupa tacksambet för den utmärkelse oss vederfarits genom H. K. H. Arfprinsen Carl Oscar. Wilbelm Fredriks utnämnande till Hertig af Södermanland; Eders Msj:t har sjelf burit denna titel, och skail det ssledes blifva oss dubbelt kärt, att under det ljufva minnet deraf få vörda och tillräkna oss en i nedstigande led af sonungahuset hög medlem säsom vår öfverherre. Matte den högborne ättlingen nu och framgent skänka Deras Koogl. Möj:ter all den glädje, som kommande iders förboppningar fästa vid honom, hyvarom vi till försynen alltid skola uppsända varma förböner; äfvensom att smärtsamma sorger Ff alla slag mätte afvärjas ifråa Deras Kongl. Mej:ters ädla bjertan. Deputerade väga i djupaste underdånighet anhåäl!a, för sig och hemmavarande länets innebyggsre, att fortfarande få vara omhuldade at Deras Kongl. Maj:ters nådiga ynnest och bevägenhet.. i. M. Konungen behagade svara: Jag tackar Eder, mine Herrar, för dessa uttryck af edra tänkesätt. Den tillgifvenhet och det varma deltagande, hvarmed Svenska folket omfattat Mig under Min svära och längvariga sjukdom, äro högst dyrbara för Mitt bjerta. Men om minnet deraf skanker mig en sann glädje, älägger det äfven en ny förbindelse, att helga mina genom Försynens nåd ätervanna krafter ät ett älskadt fosterlands sällhet och förkofran. Dä ett ömsesidigt förtroonde, ett innerligt samband förena konung och folk, äro begge starka, tyckliga, ärade. Våra häfder innehälla frejdade bevis på denna sanning; framtiden skall, hoppas jag, alltmera bekräfta densamma. Med djup rörelse erfar jag den rättvisa hyllning J egnen min Gemäl och den tiilgifvenhet J för Henne hysen; Hennes tacksamhet är lika liflig som Min., Då Jag utkorade Min Sonson till Hertig af Södermanland, gaf Jag Eder med nöje ett nytt vedermäle på Min synnerliga välvilja. Måtte den späda Fursten en dag utveckla samma fosterländska tänzesätt, samma tapperhet, hvilka utmärkte den Konun -, som för 42 är sedan öfverlemnade åt Mig denna, så Honom med ära sä länge förda, hertigliga titeln; mätte Han sålunda uppfylla våra gemensamma förhoppningar och alltid förtjena Eder kärlek., Emottagen. Mine Herrar, försäkran om Mina och