RR RA hd Bh Hr Reuterdahl, ehuru sjelf från en teolo-l; gisk fakultet invandrad i konungens råd, har synbarligen mera förkärlek för den ordleksrika biskopens herrsklystna kräckla, än de akademiska fädernas obemärkta och försoningsilskande forskning. Man måste åtminstone sluta så af den ordställning, hvari den kungliga, till Westerås domkapitel aflåtna resolutonen resumerar auktoriteternas i ämnet infordrade yttranden. Sedan nemligen det kongl. brefvet redogjort för alla de kätterier en at visitationskommittn trott sig finna hos de s. k. läsarne och denna kommitts yrkande på stränga verldsliga straff, heter deti den kongl skrifvelsen: hvilket yrkande blifvit biträdt såväl af Eder (Westerås domkapitel) som af erkebiskopen, hvilken jemte Upsala universitets teologiska fakultet i ämnet afgifvit utlåtanden. Att detta sednare utlåtande lyder helt annorlunda än Westeråskapitlets och erkebiskopens, är något som hr Reuterdahl noga aktat sig för att nämna. Hr chefen för Ecklesiastikdepartementet har säkert ångrat sig att hafva frågat fakulteten om råd, och tycks derföre icke hafva fistat sgerdeles uppmärksamhet vid fakultetens yttrande. Det synes föröfrigt att hr staterådet i flera afseenden är af olika tankar med fakulteten, äfven i de vetenskapliga frågorna såsom då det kongl. brefvet säger att i Orsa ingen annan lära blifvit predikad eller vid den offentligaundervisningen följd än den — — som i mer än 300 år af hela det svenska folket varit erkänd,, då deremot Upsalafakulteten finner Orsaläsarne hufvudsakligen hänga fast vid samma, i de s. k. gamla, böckerna uttryckta lärobegrepp, hvilka svenska folket i nära 300 år erkänt, intill dess att samma lärobegrepp. genom den under tidpunkten för de nya böckernas författande i det vestra Europa rådande stämningen förändrades på ett sätt, som enligt fakultetens eget erkännande lätt kunde ingifva de mindre skarpsynta den föreställningen, att sjelfva läran blifvit förändrad. Fakulteten finner, i enlighet härmed, ej att Orsaläsarne gjort sig skyldiga till något affall, från kyrkan, likasom den, om den hade uttalat sin mening derom, förmodligen icke varit i stånd att finna, huru den vid alla gamla vanor, åsigter och fördomar så segt fastbängande och i strängaste mening konservativa Dal-allmogen kunnat så särdeles väsentligt,l; såsom den kungliga skrifvelsen smickrandels utlåter sig, medverka till upprättandet af den kyrkliga ordning som kallas reformationen. Sedan den ena af landets båda högsta teologiska auktoriteter bekänt sig icke kunna i Orsaläsarnes lära och lefverne återfinna det affall från kyrkan, för hvilket de öfriga auktoriteterna anklagat dem, utan tvärtom i hela deras åtfärd trott sig iakttaga verkningarne af ett sannfördigt om också vilselededt, andtigt behof, som de sökt fylla efter bästa samvete, förklarat att deras lära uti ingenting skiljer sig från den i Sveriges rike såsom den rätta erkända evangeliskt-lutherska läran, och att ingenting annat kan läggas dem till last än inskränktheten och ensidigheten, som hindrat dem att i de nya undervisningsböckernas mo-: derniserade uttryckssätt återfinna desamma lä-l: rosatser, som af ålder varit af svenska för-! samlingen erkända, och hvilka allena kunna tillfredsställa dessa allvarligt menande men-l niskors samveten, och slutligen tillstyrkt den mest ömsinta andliga behandling, ärl det minst sagdt öfverraskande att herr che-: fen för ecklesiastikdepartementet låter Hans I j l 1 1 j —— rd os oc m mr — —— Maj:t Konungens namn af Biskop och Domkapitel i Westerås missbrukas till ett skrämskott, i det nämnde prelat anbefalles att till Orsa-allmogens kännedom meddela, att Kongl. i Maj:t med stort misshag anser de i Orsa pågående oordningarna. Huru mycket mera värdigt våra Grundlagars föreskrifter och Konung Oscars milda, menniskoälskande hjerta hade det ej varit, om hr statsrådet låtit Kongl. Maj:t med smärta åse och beklaga förvillelser, hvilka välmå ogillas och i kärlek och lugn tillrättaföras, menicke straffas såsom grofva brott, alldenstund de hafva sin grund i samvetena, och Sveriges Konung högtidligen svurit, att ingens samvetel. tvinga eller tvinga låta. Men vi låta Upsala-fakulteten sjelf tala, och anföra här nedan dess till Kongl. Maj:t ingifna betänkande: Stormäktigste allernådigte Konung! Eders Kongl. Maj:t har genom h. h. erkebiskopen och prokanslern d:r H. O. Holmström infordrat teo-j logiska fakultetens. underdåniga utlätande rörande de kyrkliga rörelser, som uppstätt inom Orsa socken ji Dalarne, och her för detta ändamäl lätit till fakulteten öfserlemna bandlingarne rörande läsarepartiet i Orsa, de derom hällna undersökningar och de med anledning deraf afgifna utlätanden. Eders Kongl. Maj:t har icke täckts angifva nägon särskild del af denna fräga hvaröfver Eders Kongl. Msj:t ville i nåder hafva inbemtat fakultetens underdäniga yttrande. Fakulteten har derföre af sjelfval händlingaroe för sig bort bestämma frägans innebäll och omfattningen af det utlätande det tillhörde fa kulteten att i hänseende dertill i underdänighet afitva. g De fakulteten delgifna handlingarne upplysa, att i Orsa socken konventiklar börjat hällas ifrän är 1850; att ibland läsarena är 1851, isynnerhet säsom det synes genom tidningen Evangelistens omdömen; fram-k kallats tvifvel om renlärigheten i kyrkans nu brukliga kyrkohandbok, katekes och psalmbok, och om möj ligheten att med bevarande af ett godt samvete dem begagna; att vid jultiden 1851 konventiklar börjat hällas på tiderna för oftentlig gudstjenst; att de under loppet af är 1852 fullkomligt afsöndrat sig frän kyrkan, och ibland sig utsett prester, och med handpäläggning under bön dem invigt, af hvilka den för ste, den nittonärige ynglingen Dordlofva Erik Ersson, erkänt sig hafva döpt barn, konfirmerat nöddop, utdelat nattvarden äfven ät sädane barn, som icke be vistat nattvardsskolan, kyrkotagit baroaföderskor och förklarat sig ock möjligen framdeles redo att verkställa äktenskapsvigsel och begrafning; att vid kon. ventiklarne begagnats till säng gamla psalmboken och Rutströms sänger och till läsning och predikan jemte den heliga skrifts förklaring företrädesvis Luthers postillor samt för alla religionshandlipgar den gamla bandboken; att de under förklaring, attdeicke kunde ställa sig kongl. stadgan om folkundervisningen i ri ket till efterrättelse, inrättat särskilda barnaskolor, i hvilka för kristendomsundervisningen gamla k:teke sen användes; att partiet sökte genom proselytmakeri förstärka sitt antal; att ätskilliga af dess medlemma: genom ästadkommen uppsätlig förargelse stört guds-! tjenstliga handlingar, säsom sjukbesök och husförbör; att presterne af dem anklagades att vara förförare, som fastän endast af oförständ och bristande andelig erfarenhet predikade falsk lära; att de envist och