Aftonbladet – 21 maj 1853, sida 3

Montpellier. De nalkades den säng, der under de hvita gardinerna Eva hvilade, blek men vacker ännu, tryckande sin son mot sitt hjerta. De satte sig den ena på den högra, den andra på den venstra sidan om denna plågans bädd, och funno ej ett vänligt ord för att trösta denna fattiga qvinna, hvilkens blick höjde sig till dem. Några isiga fraser, några osammanhängande ord undföllo knappast deras läppar. Närvarande för första gången vid det smärtsamma skådespelet af en döende, vände de bort ögonen, och öfvertygade att Eva Meredith hvarken såg eller hörde, väntade de helt enkelt till dess hon skulle dö, utan att bry sig om att gifva sitt ansigte ett uttryck af jånad godhet eller saknad. Eva fästade på dem sin döende blick, och förskräckelsen bemäktigade sig detta hjerta som nästan upphört att klappa. Hon förstod då hvad hon icke förstått under sitt lif: lady Maries dolda känslor, lord Kysingtons oerhörda liknöjdhet och stora egoism. Hon förstod slutligen att de vore hennes sonz fiender och icke hans beskyddare. Förtviflan, fasan, målade sig uti hennes drag. Hon försökte icke engång att bönfalla hos dessa själlösa varelser. Med en konvulsivisk känsla, drog hon William ännu närmare sitt hjerta och samlade hela sin styrka. Mitt barn, mitt arma barn!s utropade hon i det hon kysste honom för sista gången, ;du har icke ett enda stöd på jorden, men deruppe, och Gud är god. Min Gud! kom till mitt barns hjelpls Med detta kärlekens utrop, med denna tro utan like, slocknade hennes lif, hennes armar öppnade sig, hennes läppar voro ännu fästade på Williams panna. Emedan hon icke mera omfamnade gin son, så var hon död, död under deras ögon som ända till hennes slut nekat att räcka henne en hjelpsam hand, död utan att bon med en enda bön sökt beveka lord Kysington att ändra sitt beslut och kommit lady Marie att darra, död i det hon lemnade henne en fullkomlig, en afgjord seger. Det var ett ögonblick at högtidig stillhet, rgen rörde sig eller talade. Döden kommer je stoltaste pannor att böja sig. Lady Marie hn lord Kysington böjde knä bredvid sitt ers säng. Efter några minuter uppsteg lord Kysington och sade till mig: sAflägsna detta barn från modrens rum, och följ mig doktor, jag vill säga er mitt beslut i afseende på honom.