Aftonbladet – 21 maj 1853, sida 2

skall icke begråta mig, ej en gång komma ihåg migl Öch sedan förblef hon orörlig, i ett stumt betraktande af sitt barn; hennes hand fattade då någon gång min. Ni älskar honom, gode doktor, framstammade hon. Jag skall icke lemna honom, sade jag, så vida han ej får bättre vänner än mig., 1 himmelen Gud, och på jorden den fattige läkaren i byn, se der de beskyddare åt hvilka hon anförtrodde sitt barn. . Tron är en stor sakl!... Denna qvinna, enka, arflös, döende, med ett barn utan förstånd, hade ännu ieke denna gränslösa förtviflan som kommer en att dö under hädelser. En osynlig vän var hos henne, hon tyckes stödja sig vid honom och understundom lyssna till heliga ord som hon allena hörde. En morgon lät hon tidigt tillkalla mig, hon hade icke kunnat lemna sin säng, och med sin afmagrade hand vizade hon mig ett pappersark på hvilket några rader voro skrifna. ,Gode doktor, sade hon, med sin milda stämma, jag har ej styrka att fortsätta, sluta detta bref.s Jag läste det som följer: Mylord! det är sista gången jag tillskrifver er. Under det att ni på er ålderdom återfått helsan, lider jag och är nära döen. Jag lemnar utan beskyddare er sonson, William. Mylord, detta sista bref är att återkalla honom i ert minne, jag beglr för honom mindre er förmögenhet än en plats uti ert bjerta. Utaf allti detta lifvet har han förstått en enda sak, hans moders kärlek. Nu måste jag lemna honom för alltid. Älska honom mylord, han förstår blott tillgifvenhet! Hon hade icke kunnat fortsätta : jag tillade: Lady William Kysington har få dagar att lefva. Hvilka äro lord James Kysingtons befallningar angående det barn som bär hans namn? Doktor Barnabe. Detta bref blef afsändt till London, och vi väntade. Eva lemnade ej mer sin sang. William, sittande bredvid henne, höll hela dagen igenom hennes hand emellan sina; hans mor försökte att ehuru sorgligt småle emot honom. På den andra sidan utaf sängen tillagade jag drycker som kunde mildra det onda, Hon begynte åter att tala med sin son, ej längre misströstande om att några ord at henne skulle återkomma i hans minne; hon gef ät detta barn alla de råd, alla de upp