DOKTOR BARNABE.) ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKAN. En dag till och med pålade hon sig den förfärliga smärtan, att för William berätta hans faders död; hon hoppades, att få se en tär. Denna morgon somnade hennes barn, under det hon ännu talade till honom, tårar blefvo gjuma, men det var ur Eva Merediths ögon! som de föllo. Hon utmattades af fåfänga försök och en beständig strid. Hon arbetade för att fortfa-. rande kunna hoppas; men i Williams ögon voro målningarna endart färger, i hans öron orden intet annat än ljud. Emellertid vexte detta barn och blef af en sällsynt skönhet. Om iman endast såg honom et ögonblick, skulle man ansett hang ansigtes orörvghet för lugn, men detta ovpphörliga lugn, beständigt denna frånvaro af all sorg, af alla tärar, hade på oss en sällsam och sorglig verkan. Ack! Att lida måste vara något som mycket vidlåder vår natur, emedan Williams beständiga småleende kom alla menniskor att säga: Denm arme fånen.s Mödrar veta ej hvilken lycka det finnes uti barnets tårar. En tår är detsamma som en gaknad, en önskan, en fruktan, det är med ett ord tillvaron som begynner utveckla sig! Gudnås, William var nöjd med allt. Han tycktes hela den långa dagen sofva med öppna ögon, han gick aldrig fort, och vände sig icke om, han flydde ingen fara, han hade aldrig ledsamt, var aldrig otålig eller ond. Om han inte förstod att lyda de ord man sade honom, lydde ban åtminstone alltid den hand som ledde honom. Uti denna natur, beröfvad allt ljur, fanns det icke mer än en instinkt; han kände sin mor, han älskade henne till och med. Han stödde sig mot hennes knän, han lutade sig mot hennes axel, han omfamnade henne. Då jeg länge böll honom ifrån henne, tillkännagaf sig en slagg rörelse af oro. Jag återförde honom till modren, han visade ingen glädje, ban blef endast lugnare. Denna ömhet, denna svaga stråle uti Williams hjerta var Evas lif. Det var derutaf hon hade funnit styrka att försöka att hoppas, att vänta. Om hennes ord ej voro förstådda voro hennes kyssar det åtminstone. Huru rmånga gånTG a RR Na 106. 108. 198 Flibsoch 113.