STOCKHOLM, den 21 Maj. Vi meddela här nedanför en adress till svenska allmänheten, hv.lken i dag blifvit utIemnad i bufvudstadens boklädor, innehå:lande en uppmaning till subskription af penningebidrag för utgifvandet och utdelandet af skrifter, hvilka på ett slående och allmänt begripligt sätt visa de olyckliga följderna af den närvarande bränvinslagstiftningen. Denna adress talar tillräckligt för sig sjelf, för att finna genklang i svenska hjertan, utan att behöfva något förord å vår sida. Vi äro öfvertygade, att rätt många, både män och qvinnor, skola skynda att begagna det tillfälle, som här erbjudes till ädel verksamhet med ett ringa besvär genom att samla subskribenter för det vackra ändamålet; och vi lägga i detta afseende med tillfredsställelse märke till den uttryckliga förklaringen, att äfven små bidrag äro välkomna. Ty utväg är härigenom beredd äfven för de mindre bemedlade, som hysa deltagande för den goda saken, men möjligen blott med några skillingar kunna bidraga till kostnaderna, att också lägga sina röster med uti vågskålen och att kunna samla sådana, hvar och en inom sin krets. Och i en fråga som denna, der öfvertygelsens makt är större än penningens — vi skola åtminstone hoppas, att der skall blifva det, i fall den icke ännu är det — der kunna den enes skillingar väga fullt ut lika mycket som den andres riksdalrar. Ett yttrande af professor Huss uti den skrift, hvars spridande till den stora menigheten genom denna subskription åsyftas, faller oss härvid i minnet. Sedan den utmärkte läkaren och menniskovännen på ett gripande sätt ådagalagt, huru bränvinsmissbrukets följder visa sig i folkets försvagade kroppskrafter, lägre växt och andliga förnedring, i fattigdom och elände, i olyckliga äktenskap och försummad barnauppfostran, i sjukdomar och förtidig död, i galenskap och sjelfmord, i ökade brott och öfverfyllda fängelser, samt erinrat, huruledes den förnämsta orsaken, att det förfärande missbruket kunnat till den grad som skett hos oss taga öfverhand, måste sökas i en felaktig lagstiftning, yltrar han bland annat: Våra statsmakter anordna karantäner för att skydda landet emot smittosamma sjukdomar, påbjuda vaccinationer för att hindra kopporna att härjande förstöra oss, anordna understöd för att bispringa nödlidande uti landsorter, der missväxt och dess följd hungersnöd eger rum, underhålla krigsmakt till lands och till sjös för att skydda oss emot yttre fiender. Har då någon farsot und:r de senast förflutna femtio åren visat sig vara så mördande, visat sig till sina följder så förderflig, som bränvinsmissbruket? Har någon hungersnöd bortryckt så många menniskor eller förnedrat samt så till själ som till kropp förderfvat så många, som brinvirsmissbruket? Hafva några yttre fiender så hotat svenska folkets sjelfbestånd, som den inre fienden, bränvinsmissbruket, nu gör? Nej! intet af allt detta. Hvarföre företagas då ej några genomgripande åtgärder för att bekämpa och besegra denna inre fiende?r... Skall man ännu vid nästa riksdag nödgas för döfva öron upprepa detta hjertslitande khvarföre, sedan nödropet, starkare än någonsin förut, skallat från ett lidande fädernesland? Detta torde till en stor del just bero på, huruvida fäderneslandets sanna vänner begagna de tillfällen, som nu på så många häll erbjuda sig, att på upplysningens väg arbeta för stärkandet, befästandet och utbredandet at den öfvertygelsens makt, som ensam förmär besegra de väldiga stridskämpar, som stå på fiendens sida, och hvilka professor Huss icke beller skytt att beteckna med deras rätta namn. då han kallar dem: enskild fördel och allmär fördom! Till Evenska Allmänheten. Förtjenstfulla bemödanden hafva pä sednare tider från ätskilliga bäll blifvit gjorda att väcka ett all männare bebjertande af de olyckliga följder, son bränvinets missbruk dragit öfver värt fädernesland och man har börjat hoppas att omsider vid den före stäende riksdagen få se nägra verksamma, ätgärde vidtagna för att hämma den förstöring aX bäde and lig och kroppslig helsa, af sedlighr;t, välständ oci lycka, hvarmed den med hvarje är tilltagande brän vinsfloden hotar nationen. Huruvsda detta hopp skal uppfyllas torde likväl väsendtli gen bero derpä, hurt allmänt öfvertygelsen om . Säl ana åtgärders nödvän dighet kan dessförinnan hin ja utbreda sig bland sven ska folket. Man har trott att spridandet till skänks bland me nigheten af sädana skrifter, som i ett enkelt mel kärnfallt språk innehålla sannfärdiga upplysningar ämnet, skulle härtill verksamt bidraga, om uppla gorna kunde göras sä stora, att sanniogen kund framtränga till hvarje by, om möjligt hvarje gärd riket. Och man har bland sädana skrifter ansett d framställningar i ämnet, som utur olika synpunkte nyligen blifvit gjorda, dels af öfverläkaren m. m professor Huss (uti hans bok Om Sveriges endemisk sjukdomar), cels af hr öfversten m. m. Hagelsta (uti bans Faktiska upplysningar, införda i Aftonbladet JM 78 och 79), helst med en liten omarbetning i är damäl att om möjligt gifva en ännu mera populä form ät framställningen, härtill företrädesvis tjenligs Om spridningen af den sednaare af dessa skrifter ha anstalt redan bliivit träffad på flera hä!l och på olik orter inom fäderneslandet, bäde på statens och-p enskildes bekostnad. Den förra deremot finnes änv blott tryckt i ett mindre autal exemplar och har er dast geoom nägra i tidniogarne införda utdrag bli vit bekant för den större allmänpheteo. Da emellei tid denna skrift till en del belyser äronet från en ar nan sida, och bäda de ifrägavarande skrifteroa tjen att fullständiga och stödja hvarandra, har man anse gagneligt, om äfven dess innehäll, uttrycket af de