Kysingtons panna var dyster, hans frågande blick vände sig hvarje ögonblick på mig. Jag bortvände ögonen för att undvika svara honom. Den tredje dagen på morgonen inkom lady Marie med alla sorters leksaker, som hon skänkte de begge barnen. Harry tog genast en gabel och sprang med den rundt ikring rummet, skrikande högt af glädje. William förblef orörlig, hållande uti sina små händer de leksaker man gaf honom; men han försökte icke göra något bruk utaf dem, han såg icke en gång på dem. Se här, mylord, gade lady Marie till sin svåger, tag denna bilderbok och gif den till er sonson, kanske skall hans uppmärksamhet blifva väckt genom målningarna som finnas deruti. Derpå tog hon William och förde honom till lord Kysington. Barnet lät göra med sig hvad man behagade; han gick, stannade, och förblef som en bildstod der man lemnade honom. Lord Kysington uppslog boken. Allas ögon vändes mot den grupp som i detta ögonblick utgjordes af gubben och hans sonson. Lore Kysington var dyster, tyst, sträng, ban vände långsamt flera sidor, stannade vid hvarje målning, seende på William, hvilkens stillastående ögon icke en gång vändt sig åt boken. Lord Kysington värde ännu några blad, 82dan blef hang hand orörlig, boken halkade ur bans knä i golfvet, och en djup tystnad herrskade i rummet. Lady Marie närmade sig mig, böjde sig liksom för att hviska i mitt öra, men med en röst nog hög att höras uta? alla, sade hon Men detta barnet är fånigt, herr doktur? Ett förskräckligt rop svarade henne. Evo steg upp, som om åskan träffat henne, och