Aftonbladet – 20 maj 1853, sida 2

DOKTOR BARNABE.) ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKAN. O, mylord! Det finnes menniskor här i verlden, som äro mycket olyckliga! Att vara olycklig i sin medelålder eller då ålderdomen infunnit sig, det ör utan tvifvel sorpligt; men man har väl ändå alltid qvar några glada minnen, som säga att man haft sin goda del af lifvet och dess lycka; men då man gråter innan man hunnit aderton år: det är ändå mycket sorgligare, ty ingen uppväcker de döda, det vet man väl, och det äterstår ej annat än gråta hela sitt lif, Det arma barnet! ... Man ger en tiggare under vandringen här, det är af hunger eller af köld han lider: man gifver honom almosor och sger honom utan bekymmer, ty han kan blifva hjelpt; men denna arma qvinna, hennes hjerta är brustet, och dea enda bjelp man kunde gifva henne vore att älska henne..... Och ingen finnes att skänka henne denna almosa! Ah, mylord! Om ni vieste hvilken ung vacker karl hennes man var! ... Knappast tjugutre år, ett ädelt ansigte, en hög panna... som eder, förståndig och stolt, ögonen a! enfmörk blå firg, något drömmande, lite sorgsna, jag kände orsaken ..... det val emedan han älskade sin far, sitt fädernesland, och att han måste iefva förvist lörg från dem. Hans småleende var fullt af god het... Ahl! så han skulle hafva smålett ä sitt barn, om ban lefvat nog länge att få se de! Han älskade det redan irnan det var f han fann nöje att betrakta vaggan, som v Armee. Jag ant 5 , se oh mörk skoj ) Se A. B. N:o 106, 168 109 och IL. rom