Aftonbladet – 20 maj 1853, sida 2

skade barn, omfamna din farfar, räck honom armarna och säg att du håller utaf honom. William rörde sig icke. Vet du icke huru man omfamnar? Harry, mitt barn, omfamna din onkel, och gif ett godt exempel åt din kusin.n Harry skyndade att hoppa upp i lord Kysingtons knä, och läggande begge armarne om hans hals, utropade : Jag älskar dig, min onkel! Nu är det du, min kära Williamp, återtog lady Marie. William stod orörlig, uten att ens se på sin farfar. En tår halkade utför Eva Merediths kind. Det är mitt fel, sade hon, jag har illa uppfödt mitt barni, Och sedan hon tagit barnet i sitt knö, föllo några tårar, som hon ej kunde äterhålla; på barnets panna; han kände dem ej, utan somnade mot modrens betryckta hjerta. Försök, sade lord Kysington till sin sorhustru, att William blir mindre ohyfsad.s Jag skall bjuda tillp, svarade Eva Mercdith, med denna ton af ett undergifvet barn, som jag så väl igenkände, jag skall bjuda till och kanske skall jag lyckas, om lady Marie godhetsfullt vill säga mig hvad hon har gjort, för att göra sin son så lycklig och så glad.n Sedan såg den betryckta modren på Harry, som lekte bredvid lord Kysingtons fåtöij, till dess hennes blick återföll på sin ingownade son. Han bar lidit redan innan han blef född, suckade hon, vi hafva begge två varit mycket olyckliga, men jag vill försöka att icke gråta mer på det att William skall bli glad som andra barn.n Tvenne dagar förflöto, tvenne sorgliga dagar, fulla af dold oro, af stum förtviflan. Lord