Aftonbladet – 19 maj 1853, sida 2

rner i Paris, som lemnas tomma af den di-:gi sion som för tillfället ligger i läger, komma tu t deränder besättag af regementer ur den tic idra i fästenå förlagda divisionen. I Clermont Herault ha några oroligheter egtni im då en för politiska förbrytelser dömd läjvi re, Thiel, skulle begrafvas. Mängden, som le sluta sig till liktäget, måste, i öfverensaf ämmelse med en nyligen utfärdad förord-fö ing, hindras derifrån genom militärens mel-jlo nkomst. fr BELGIEN. Monitören offentliggör ett kungligt dekret, lyi vilket uttryckligen bestämmer, att hädanefterg; ia förläningar af adelskap och titlar, som d; emmanrhe suveräner göra ät belgiska under-lg ker, icke få emottagas. al ENGLAND. ti En ny anklagelse för korruption utkastades underhbusets session den 9 dennes af hr al!, hvilken uppfordrade kapten Magan att!k ärmare förklara sig öfver ett af honom fäldtäl ttrande, huruvida whigarne underbandlat medlai e irländska radikalerna att det nya kabinetet skulle förskona Irland från inkomstskai-!R en, i fall de irländska mediemmarne ickelli jelpa till att störta Derbyministeren. Denin iltalade vägrade att vidare ytira sig i dennala ak, och lord J. Russell förklarade att ingenf ådan agent haft whbigpartiets uppdrag att ingält sådana underhandlingar. Men härmed vorolk tskillige ej tillfreds, och hr Haytes, en med-iv em af huset, nämndes såsom den ifrågavarande genten, hvilket dock denne förnekade, hvarfter man lät saken falla. Samma afton debatterades i husets generalommitte ett af hr Palmer föreslaget amendenent till budgeten, att inkomstskatten skulle tgå efter nettoinkomsten på fast egendom, åledes med afdrag för reparationer, försäringsoch förvaltningskostnader. Skattkamnarkansleren bestred förslaget, utom andra runder, äfven af den att resultatet genom en ninekning i statsintraderne af 450.000 p. st. kulle blifva att förstöra hans på alla samhällsslassers bästa beräknade finansplan. Amenlementet förkastades med 276 röster mot 201. Följande dagen begärde hr Chambers tillåelse att inlemna en bill angående åtgärder ill förhindrande af att unga qvinnor mot sin vilja qvarhöllos i nunnekloster. Regeringen förklarade sig emot billen, men huset biföll att den skulle få inlemnas. Billen går ut på att inrikesministern skulle ha rätt att skicka fullmäktige, hvilka med fredsdomaren skulle genomdrifva nunnors befriande, då misstanke uppstått att nägon qvarhölls mot sin vilja. Det funnes i England och Waeles redan 75 romersk-katolska och 100 engelsk-katolska nunnekloster, hvilkas invänare lydde under en för landet fremmande myndighet, och vådan vore så mycket större, som dä dessa kloster stå i förbindelse med utländska kloster, det lätt kunde hända att nunnor spårlöst försvunno ur landet. Flera katolska medlemmar sökte visa, att klostren, beräknade för den qvinliga ungdomens uppfostran, icke qvarhölle någon mot sin vilja, och förslaget vore vädligt emedan det innebure en början till klostrens undertryckande och kunde missbrukas såsom agitationsmedel för politiska ändamål. Lord J. Russell beklagade att ett sådant andrag blifvit stäldt, sedan huset för två år sedan förkastat en dylik motion. Det vore oförenligt med Eng!ands ställning säsom ett skyddsland för den personliga friheten; ty känslan af den personliga frihetens trygghet mäste ännu ej vara djupt rotad, om man anser för nödigt att uppbjuda parlamentets hela makt för att sätta en och annan qvinlig individ i frihet, hvilken möjligen mot sin vilja qvarhålles i kloster. Lorden sjelf hade för stort förtroende till de katolska medborgarnes aktning för den personliga friheten, för att tilltro dem att de skulle täla, om någon af deras qvinliga anförvandter höjles mot sin vilja instängd i ett kloster. Han ansåge de gällande Jagarne alldeles tillräckliga att skydda den enskilda fribeten; voro de ej nog borde man iallmänhet skärpa Habeas-Corpus-akten, men icke göra förslag som förnärmade en särskild klass af medborgare. I öfverhuset har lord Grey föreslagit en petition till kronan, att ingenting måtte ändras i deportationzsystemet, innan parlamentet blifvit hördt och fattat sitt beslut deröfver. Han befarade nemligen att kolonisterna i Van Diemens land skulle sätta sig i opposition mot deporterandet af brottslingar till detta land. Förslaget förkastades med 54 röster mot 37, TYSKLAND. Preussen. Den 13 afslutades kamrarnes session genom ministerpresidenten friherre v. Mauteuffel, som dervid höll ett tal, i hvilket han kastade en återblick på kamrarnes nu afslutade verksamhet och uttalade regeringens tillfredsställelse deröfver att kamrarne antagit de flesta af regeringens lagförslag och specielt förslaget om första kammarens sammansättning. Sedan ministerpresidenten förklarat kamrarnes förhandlingar afslutade, svarade ledamöterna med ett hoch) för konungen. På åhörartribunerna befunno sig nästan endast journalister. I diplomatiska corpsens loge såg man blott några unga attacheer; hofstatens loge var alldeles tom. I Berlin befunno sig den 14 en mängd fremmande furstliga personer: drottningen af Grekland, storhertigen af Meklenburg-Schwerin. larfstorhertigen och arfstorhertiginnan af Mektenburg-Strelitz, hertigen och hertiginnan ai Genua m. fl. Samma dag egde den stora fvårparaden rum på platsen sunter den Linden. En juvelerare har skänkt konungen de stöflor, som Fredrik den store bar på sin dödadag. Ryska kejsarens generaladjutant, furst Menschikof, hade inträffat i Berlin. Kurhessen. Alla sångföreningar i landet ba blifvit förbjudna, emedan de möjligen skulle kunna hafva eller få några revolutionära tendenser. OO mr ON HH AA a hh Fr ml AR jag ÖSTERRIKE. Den 11 på eftermiddagen inträffade konunsan af Raloian i Wien och emottogs på pit